Jag hade garn kvar efter ett par sockar i bomull. Det skulle räcka till en slips, hade jag tänkt, och började sticka bruten mosstickning över tio maskor. När garnet tog slut hade det blivit en kort liten tamp som knappt räckte att knyta slipsen av.
Istället blev det en fluga av tampen. En fuskfluga med tryckknappar. Jag vek den dubbelt och lindade den om sig självt till en knut. Sedan nästade jag ihop den på baksidan och slog i tryckknappar.
Förr var det kutym att ha kökshanddukar, örngott m.m. med broderade initialer. Idag ska det vara modernt och snyggt och grafiskt och allt vad det heter. Jag tyckte min bror skulle få något fint, något som ingen annan har och något som jag lagt lite tid på i present. Så jag sydde kökshanddukar och broderade hans initialer på med efterstygn. Som förr fast nu, och “gammalt blir nytt” som pappa brukar säga.
Det skulle bli det svåraste stickprojekt jag gett mig in på. Jag ville anta utmaningen, men vågade nästan inte. Men så hittade jag garnet och tänkte: vafan, det är ju bara att läsa mönstret och försöka. Sju veckor senare maskar jag av. Det gick!
Garnet jag använt är Drops Alpaca i färgen mörk lime. Mönstret är detta.
Jag justerade både för att jag gjort fel i första rapporten och för att jag tycker vissa mönster är snyggare än andra. Kanten längst ut blev därför inte volangig som originalet utan en avig kant. Snyggare så, tycker jag.
Senare på våren ville jag sticka något till ett barn jag tycker om. Jag gick än en gång tillbaka i tiden efter ett mönster. Jag hittade Stora Boken om Handarbete i bokhyllan där det finns mestadels fula mönster men också några fina. Det blev ett mönster där allt var stickat i ett stycke, med sömmar bara utmed och under ärmarna. Den blev såhär, i 100 % bomull. Knapparna är av trä, och nästan finast på hela plagget.
Jag ville för längesedan (tidigt i våras) sticka en kofta. Jag gillar inte när det är en massa sömmar att sy, utan föredrar när allt stickas i ett stycke. För enkelhetens skull och för att sömmar är svåra att få jämna. Men så hittade jag ett mönster här och kunde inte låta bli. Garnet fick jag av farmor. Det är ett blandgarn av 50 % bomull och 50 % akryl. Men det var svart och mjukt och gratis. Ett par veckor senare (eller snarare ett par månader) var den klar.
Jag kortade ner livet ungefär 10 cm för att jag ville ha den kortare. Garnet stämde inte riktigt med det som är avsett för mönstret, så den blev lite vidare än vad jag hade hoppats. Men den är fin, mjuk och trevlig att bära.
Det är vår nu så ull är uteslutet. Tänkte jag för mig själv när jag började lägga upp maskor till dessa. Sockor för svala morgnar i en nyvädrad lägenhet eller för kalla kvällar på torpet. Ja, välj själv för jag tänker bära dem ofta.
Jag utgick från detta mönstret och bytte bara garnkvalitet. Bomull är av min erfarenhet att döma lite mer töjbart än ull. Dessa blev alltså något större i storleken än vad de blev med DROPS Fabel, som mönstret är skapat för. Jag kortade ner skaften ett par centimeter och fick plocka upp fler maskor utmed hälflärpen än vad mönstret sa. Men resultatet ser nästan maskinstickat ut.
Jag har stickat den i brunt. Jag har stickat den i blått. Men den första stickade jag i grå bomull framför brasan under julledigheten, och den ser helt annorlunda ut. Det är en ribbstickad sotarmössa som är stickad uppifrån och ned enligt denna beskrivning. En del kallar modellen för hipstermössa, och det var så jag hittade den. Det är bara att googla.
Jag använde beskrivningen för bomullsmössan men valde istället ett ullgarn från Klippans Yllefabrik. I bomull blev den ganska sladdrig om man frågar min sambo, som trots detta bär den första mössan med stolthet.
Jag tycker att mönstret påminner om en propeller, eller kanske dess rörelser, och njöt av att se det växa fram i mina händer.
