Tredje paret i #12parsockar2017 är Citrus av Tantulltuss

Mars är slut sedan länge men först nu blev det tid över till att blogga om sockarna* Citrus av Tant Ulltuss som jag stickade som tredje paret i utmaningen #12parsockar2017. Boken Tantulltuss Sockor köpte jag på Syfestivalen i Göteborg förra året – en mönsterbok fylld av karameller en bara vill sätta stickorna i! Jag skulle lätt kunna sticka alla mönster i boken.

Såhär ser mina Citrus ut:

citrus sockor

Jag stickade sockarna i vitt plus tre färger istället för fem som mönstret är skrivet för. Jag är ju en person som gillar röd, gul och orange så valet var enkelt. Dessutom fick jag gå upp till större stickor (3 mm) för att få sockarna att passa på foten. Ett bra tips innan du börjar sticka är att verkligen mäta stickfastheten för att inte behöva repa upp de fina citrushalvorna efter flera timmars stickande. Jag vet, för just detta hände mig.

Rapporten var otroligt enkel att memorera så efter den första färgen kunde jag lägga ihop boken och sticka nästa färg (och nästa och nästa) helt ur huvudet.

Ny teknik

Ja! Det här var första gången jag stickade ett par flerfärgsstickade sockar. Tidigare har jag stickat vantar med flera färger men då har det varit tjockare och ulligare garn. Den största lärdomen har varit att jag stickar hårdare flerfärgsstickning med sockgarn än med annat garn.

* Jag har stavat socka i plural som sockar hela mitt liv, men vet att det egentligen ska stavas sockor enligt svenska böjningsregler. Enveten som jag är kommer jag att fortsätta stava på mitt sätt tills böjningen kommer in i Svenska Akademiens Ordlista.


Vill du också sticka #12parsockar2017? Häng med genom att sticka sockar under året och använd hashtaggen när du postar bilder av dem på Instagram.

 
Följ min blogg med Bloglovin

Spara

Spara

Visser från Silketweed by the sea

Ända sedan jag provade modellen till Visser i samband med lanseringen av kollektionen Silketweed by the sea förra året har jag velat sticka mig en egen. Visser är så smart och genomtänkt i konstruktionen, här har Anna Maltz verkligen tänkt till. Det gillar jag. Vi har exempelvis snygga axelsömmar som ger stadga till plagget och det faktum att ränderna stickas från det håll där garnet finns. Ibland får en helt enkelt skjuta arbetet till andra änden av stickan eftersom det var där den förra bruna randen slutade. På så sätt blir det inte så många trådar att fästa och det blir heller inte så mycket spill.

Jag har stickat Visser i Silketweed från Magasin Duett, vilket är garnet som lanserades tillsammans med kollektionen Silketweed by the sea i augusti 2016. Ull- och silkeblandningen ger en bra stadga och samtidigt en tyngd som ger plagget ett fint fall.

För dig om inte vet någonting om mönstret kan jag berätta att Visser stickas från sida till sida med start under ena ärmen. Därefter syr du ihop kroppen med maskstygn och plockar upp maskor för ärmar, halsringning och nederkant. Jag har aldrig tidigare stickat något på det här sättet, vilket gjorde projektet till en kul och lite knivig utmaning.

Mönstret till Visser är skrivet med cirka trettio centimeters rörelsevidd vilket ger tröjan en skön over size-känsla utan att kännas för stor. Jag känner mig ofta som en basketspelare (tänk knälång t-shirt) i over size-modeller och brukar därför behöva gå ner flera storlekar för att hitta rätt. Med Visser blev det helt rätt från början. Den sitter precis som jag vill ha den.

Jag kan verkligen rekommendera Visser till dig som gillar tröjor som sitter bekvämt (gör inte alla det?) oavsett vilken vana av stickning du har. Anna Maltz beskriver varje steg i mönstret pedagogiskt och ger dig alternativ med olika svårighetsgrader där sådana finns.

Fler detaljer om min Visser hittar du på Ravelry!
Följ min blogg med Bloglovin

Spara

Andra paret i #12parsockar2017

Februari är snart slut och jag har färdigställt det andra paret i sockutmaningen #12parsockar2017. Dessa är stickade från tån och upp med ränder i två färger och med en avvikande färg på tå, häl och resårkant.

12parsockar2017

Jag har använt sockgarnsrester och som du kan se på bilden räckte den blå färgen inte riktigt hela vägen. Men den vinröda gjorde det.

Ränderna är stickade med två varv grå, fyra varv vinröd om vartannat längs hela sockan. En extra fin detalj blev det med den blå randen mitt på foten.

Ny teknik

Både ja och nej. Till det här paret testade jag en annan häl med förkortade varv. Jag gjorde “vanliga” vändningar och plockade upp de virade maskorna längs vägen. Den här varianten har jag provat förut men det var så länge sedan att jag nästan hade glömt hur en ska göra. Tack internet!


Vill du också sticka #12parsockar2017? Häng med genom att sticka sockar under året och använd hashtaggen när du postar bilder av dem på Instagram.
Följ min blogg med Bloglovin

Spara

Spara

Ruta Cardigan – en teststickning

Ännu en gång har jag fått äran att teststicka ett mönster åt Karin Weststrand – Ruta Cardigan. Koftan är är vintageinspirerad med rutor över fram- och baksida och har slätstickade ärmar. Mönstret finns att köpa på Ravelry.

ruta cardigan

Jag har stickat min Ruta i Artesano DK Blue Faced Blend som tyvärr inte säljs längre, men som utgjorde en passande koftmängd i min garnsamling. Garnet har färre meter per hundra gram än vad som anges i mönstret, men stickfastheten stämde ändå. Resultatet är en tätare och varmare kofta. Gott så.

ruta cardigan

ruta cardigan

Rutmönstret blev så fint efter blockning. Aviga maskor kombineras med räta och några lyfta i kors med jämna mellanrum. Fint blev det, även om processen gick långsamt. Ruta Cardigan var ingen tv-stickning, det är något som är säkert. Mer av en meditativ stickning full av koncentration. Den sortens stickningar är också härliga.

ruta cardigan

Den allra finaste detaljen är nog ändå i-snoddskanten runt halsringningen. Jag har aldrig tidigare stickat en sådan halsringning och blev oerhört förtjust i vilket nätt uttryck koftan fick.ruta cardigan

Såhär ser den ut bakifrån. Väldigt snyggt till jeans med hög midja, ja, vilken kofta är inte det, så säg.
ruta cardigan

Att sticka Ruta Cardigan var en lärorik upplevelse. Karin har lagt mycket arbete i en bra passform och snygga detaljer. Det där lilla extra som gör resultatet så himla mycket snyggare.

ruta cardigan

Alla foton är tagna av Anton Lundborg utanför Pedagogen i Göteborg. Vill du veta mer om garnåtgång eller se fler bilder? Kolla in projektet på min Ravelry!

Första paret i #12parsockar2017

Det här är det första paret sockar i sockutmaningen #12parsockar2017 som jag drog igång i januari.

Sockarna är stickade från tån och upp med ränder över två varv. Skaftet har lika många upprepningar av ränderna som foten. Hälen har jag stickat enligt Tantulltuss häl med förkortade varv och till sist har jag avslutat med vriden resår.

För första gången har jag stickat något i färgen lila. Det kändes skoj att addera en lite annorlunda färg till just ett par sockar som oftast bara syns när en går i strumplästen eller har korta byxor.

Ny teknik?

Ja, jag testade på Tantulltuss häl med förkortade varv. Tidigare har jag provat Fleegle Heel (min stora favorit), hällappshäl och häl med förkortade varv. Jag är dock inte helt nöjd med hur resultatet blir med Tantulltuss häl, eftersom vändningarna i de förkortade varven dels ser olika ut på hälens respektive sidor, dels blir tydligt markerade och glesa.

Vill du också sticka #12parsockar2017? Häng med genom att sticka sockar under året och använd hashtaggen när du postar bilder av dem på Instagram.

Spara

Orange kofta efter egna mått

Jag har ägnat många timmar åt att sticka den här koftan. Och minst lika många åt att bära den. Modellen är stickad efter mina egna mått och har en subtil v-ringning som ger koftan en fin form.

Koftan är stickad uppifrån och ned med raglanökningar för ärmar. För att forma v-ringningen stickade jag fram och tillbaka med ökningar i kanten på alla räta varv. Sedan började jag sticka runt för att öka hastigheten på koftkroppens raksträcka. Jag steekade sedan koftan innan jag plockade upp maskor för kanten runt om.

Koftan fick en form som är lite längre fram än bak och lite vidare nedtill än upptill. Den här formen skapade jag genom att på var åttonde varv öka en maska på båda sidor om steekmaskorna mitt fram. På bilden nedanför syns det att koftan är lite längre fram och att den långsamt ökar i vidd nedtill.

Jag valde medvetet att inte sticka några knapphål och att inte ha knappar. Ibland stänger jag koftan med en stor säkerhetsnål men oftast bär jag den såhär, helt öppen och hängande rakt ned.

Ett nyfärgat hår med henna gör sig så snyggt till den orange nyansen!

Kanten är stickad i dubbel resår för att få ett gediget intryck. Enkel resår hade gjort den slirvig och instabil. Det här blev bäst helt enkelt.

Även ärmarna har lite mer vidd för att jag ska kunna bära plagg undertill som inte är tajta. Dessutom är det så snyggt med lite vidare ärm, eller hur?

Jag använde plädgarn (eller mattgarn?) från Kasthall i Kinna där de säljer ut restgarner från sin tillverkning av mattor. Just den här orange nyansen fick jag tag på ganska mycket av, så det räckte till en hel bebisfilt också.

 

Spara

Sockarna Salut i beige till mig själv

Julen 2015 fick min mamma ett par sockar i beige, stickade efter Salut, en design av Anna Playsweetmusic. I julklapp samma år fick jag beige sockgarn – det verkar vara en färg jag alltid återkommer till på vinterhalvåret, tillsammans med grått, brunt och andra naturfärger. Efter julhelgen lade jag upp till ett par egna likadana, men snart tröttnade jag på den beige färgen och stickade andra saker i grällare färger. Dessutom kom mycket annat emellan 2016.

Under slutet av december packade jag dock med projektpåsen med de ofärdiga sockarna Salut i resväskan och tog med dem till sambons föräldrar där vi skulle spendera mycket tid framför brasan i vintermörkret. Vilken julledighet, sedan. I rask takt stickade jag klart sockarna och började på nästa projekt, och på nästa. Så som det är när inspirationen kommer till. Inspirationen föds ur avslappning för mig, inte ur stress. Och hela 2016 var fyllt av stress, med mycket jobb som alltid kommer i första hand. Så är det ju när en har eget företag.

Här är sockarna Salut i beige till mig själv. Mönstret är enkelt med smakfullt och en lär sig snabbt rapporten utantill. Passformen blir också mycket bra om med hälkonstruktionen Fleegle Heel. I alla fall på mina fötter som är smala med normalhögt (haha, finns det ens?) fotvalv.

sockarna salut i beige

En extra finess som jag tyvärr missade förra gången jag stickade dem är att resårens maskor fortsätter med räta på räta och aviga på aviga som en följd av sicksackmönstret på foten. Titta noga på bilden så ser du hur jag menar. Så snyggt!

Spara

Bebisfilten Siri

I slutet av 2016 stickade jag bebisfilten Siri, ett mönster av Linnéa Öhman. Filten har samma strukturmönster som koftan med samma namn – blad som överlappar varandra. Hela månaden höll jag stickningen borta från sociala medier eftersom personen som skulle få filten inte skulle få se den. Det var så svårt att inte uppdatera Instagramkontot med härliga processbilder!

Nu kan jag äntligen visa bebisfilten Siri:

sirifilten-0447

Jag följde mönstret från punkt till pricka, hör och häpna. Det händer inte så ofta.

sirifilten-0451

Garnet kommer från Kasthall i Kinna och är ett tvåtrådigt (vad jag antar är) plädgarn som blir mjukt och fluffigt efter tvätt. Många av Kasthalls garner är sträva och stickiga, eftersom det är rester från deras tillverkning av mattor. Men just de tvåtrådiga har jag haft tur med för alla har blivit mjuka efter tvätt.

sirifilten-0464

Den orange färgen är så himla vacker! Dagen då jag fotade filten var ljuset ganska kallt i Göteborg, med duggregn i luften som är så typiskt för staden. Filten får lysa upp i mörkret och i framtiden värma ett litet barn.

sirifilten-0466

 

Spara

Vad ligger i garnkorgen?

Förra veckan fick jag hem massor av Gotland och Jämtland från Solkustens Spinnverkstad. Ett spontanköp för att fira att jag jobbat så hårt i år och att det har fört med sig goda resultat. Det framgår naturligtvis inte av bilden, men i garnkorgen finns material till en Siri-filt, en rätstickad sjal och en kofta. Något av projekten kommer att bli årets jullovsstickning – vilket av dem återstår att se. Inte kan jag väl veta nu vad jag kommer att vara sugen på att sticka på om över en månad? Eller hur tänker du med sådant?

Jag brukar fylla en korg med garn jag är sugen på att arbeta med så att jag kan se den från mitt hemmakontor. På så sätt kan jag visualisera ett mål, till exempel när jag har granskat åtta sidor får jag sticka ett varv eller efter en timmas jobb kan jag klicka mig in på Ravelry. Mitt jobb är hemskt kul, men vi behöver alla våra trick för att hålla oss fokuserade i det vi gör.

Nya kvaliteter i garnkorgen

Jag har aldrig stickat i någon av de här kvaliteterna och ser fram emot att både nysta upp och att sticka med det. Än så länge har jag bara känt på andras uppstickade plagg och jag måste säga att det verkar lovande.

garnkorgen

Någonting med hösten gör att jag längtar efter naturfärger. Min personlighet brukar kräva starka gula, gröna och orange nyanser, men just om hösten (när kylan tränger ut från varje vrå) längtar jag efter varma bruna, grå och beige toner. Som om avsaknaden på ljus gör att färgerna inte lockar mig. Inga psykologiska analyser på det, tack 🙂

Fägre av The Knitting Almanac

I oktober har jag haft den stora äran att teststicka ett mönster åt Karin Weststrand, a k a The Knitting Almanac. Mönstret har släppts idag den 12 november och heter Fägre Cardigan, döpt efter orten Fägre i Västra Götalands län. Designen är ett samarbete mellan Karin Weststrand och Organic Knitters.

Fägre

Fägre – konstruktion

Koftan stickas nedifrån och upp med en nederkant i mosstickning. Därefter stickas ett strukturmönster med mest aviga men också några räta maskor. Ärmarna stickas i uppifrån efteråt och sist plockas en mosstickad kant upp runt om hela halsringningen och framkanten.

Fägre

Fägre har en kimonoliknande form och knyts i midjan med ett bälte av en i-snodd. Jag blev inspirerad av Karins bilder och köpte ett vackert läderbälte på second hand som jag bär till koftan istället. Kontrasten mellan den mörka och den ljusa bruna är så vacker!

Fägre

Garnet Big Merino Hug

Jag har använt garnet Big Merino Hug från Rosy Green Wool som säljs hos Organic Knitters. Du kan köpa mönstret tillsammans med garn i Organic Knitters webbshop. Big Merino Hug är ett otroligt mjukt och följsamt garn som väl är värt sitt något högre pris. Plagget får en tyngd som känns skön mot kroppen och merinoullen är så mjuk i sig. Det var en fröjd att sticka med!

Fägre

Färgen på garnet som jag har använt heter Coffee Bean. Ett mycket passande namn om du frågar mig. Det här var första gången som jag stickade med något av Organic Knitters garner. Däremot var det inte den sista. Jag fick garnet snabbt och kvaliteten är så otroligt fin.

Lärdomar från teststickningen

Min Fägre är något snävare och mindre i storleken än vad som var tänkt. Jag gjorde flera provlappar där stickfastheten på 18 maskor stämde, men när jag sedan stickade koftan blev stickfastheten ändå fel. Jag stickade storleken 112 cm i bystvidd men koftan blev med min stickfasthet på 22 maskor ca. 104 cm i bystvidd, mätt  runt om när koftan sitter på. Jag tog beslutet att koftan får vara lite snävare eftersom den är fin ändå. Lärdomen av det hela är att en måste vara noga med stickfastheten.

Fägre

Tack Karin för att jag fick vara med och teststicka Fägre! Jag ser redan fram emot nästa mönster.

Det finns fler bilder på min Fägre på Ravelry!

Spara