En del kallar den sotarmössa. Andra kallar den hipstermössa. I Stora Boken om Handarbete refereras den till som Nicholson-mössan och äggvärmare. Redan vid bokens tillkomst spådde man att mössan skulle överleva modeströmmarna. Det har den ju, och fått fler namn på köpet. För mig som är född på åttiotalet är detta en helt vanlig mössa. Inga epitet behövs.
Det har blivit en randig kofta i brunt i vinter. Det har också blivit en gul. Kvar efter dem blev en del restgarn. Och sånt kan en ju inte slänga hur som helst. Det har inte funnits i min värld att köpa ett fodral till iPaden, eftersom jag som stickare kan sticka ett.
Sagt och gjort. När jag har mycket att göra för övrigt startar jag alltid flera projekt på samma gång, för att kompensera. Och gärna småprojekt så att det känns att jag färdigställer saker. Det finns något sorts välmåendetänk i det – att färdigställandet smittar av sig på det jag har att göra på riktigt.
Så under kvällarna denna veckan har jag suttit och tittat på tv-serier och stickat fram och tillbaka i rätstickning. Lagom avancerat när hjärnan är full av annat. Igår hittade jag sedan en ensam knapp i påsen med alla knappar. Så blev fodralet klart.
Mönstret hittade jag på Ravelry och är ett gratismönster som är lätt att variera, både i utformning och storlek. Restgarnerna är från Klippans Yllefabrik.
Egentligen har denna koftan varit klar sedan i mitten av november förra året. Med sedan dess har det inte varit så många soliga dagar. Därför har det dröjt tills nu innan jag kunde bli fotograferad i den. Mönstret är Sally Cardigan till grundformen, med med ränder istället för honungsmönster. Den är stickad uppifrån och ned i ett stycke och sedan uppklippt mitt fram i en så kallad steek. Garnet är tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik och koftan är stickad med stickor 3,5. Knapparna kommer från Knit & Purl.
För lite mer än ett år sedan hittade jag ett bra mönster till en uppifrån-och-ned-mössa på internätet. Jag stickade en till min sambo som han i stort sett burit varje dag sedan dess. Sedan stickade jag 
ett par stycken i ull till några nära och kära.
I höstas ville sambon ha en ny, likadan, men i en annan färg. Ull sticks för mycket men är ju varmt – så lösningen blev Duo från Sandnes i hälften bomull, hälften ull. Som vanligt kommer garnet från min lokala garnaffär.
Mössan är stickad på stickor 3,5 och jag har följt mönstret. Den blir lite vidare och djupare än en regelrätt sotarmössa, och passar därför bra när det är kallt ute. Ingen vill väl frysa om öronen?
När jag trodde att vi skulle få en kall vinter 2013 startade jag ett nytt sjalprojekt. Jag tänkte ”nu ska jag virka en också” och började med ett mönster från Garnstudio. Deras garnval ville jag inte ha, inte heller färgskiftningarna och de två trådarna samtidigt. Nä, jag ville göra den vinröd. Bara vinröd, så att den skulle passa till min basker.
Nånstans på vägen tog det vinröda garnet slut så jag fick lägga till en petrolblå rand. Och sen hittade jag lite svart ullgarn som fick bli ytterkanten. Man tager vad man haver, och så vidare.
2014 års första avmaskade projekt blev således denna stolpsjal. Inomhus, utomhus, som filt – åh, alla dessa användningsområden.
Lagom till jul blev den steekade koftan klar.
Nu är det bara knappar kvar.
Dem köper jag idag om jag hinner.
Även om tiden så fort iväg rinner.
Sedan jag hem till familjen far.
Julen stundar men i mitt fönster är det fortfarande vår (eller åtminstone tidig höst). Kontrasten mellan det levande gröna och det avslut på året som ljusstaken symboliserar är hög. Vi saknar snö hör i Göteborg, åtminstone gör jag det.
Jag tycker egentligen inte om julpynt. Det finns en hysteri kring att köpa nytt varje år som jag inte vill delta i. Det finns också en tendens till att tävla om vem som har finast julpynt, vilken jag heller inte vill vara en del av. På grund av detta och mycket annat ligger mina få julsaker i ett förråd på vinden hos min mor. Men så hittade jag en adventsljusstake på Återbruket för 8 kronor som fick mig att tänka om lite. En gammal skräpig sak för någon är en vacker detalj för en annan.
Dessutom har jag fallit för stämningen. All konsumtionshets bidrar såklart till att en ska vilja ha det stämningsfullt hemma, och det får jag erkänna mig vilja vara en del av. Hemmet är viktigt, som trygg plats och som källa till energi. Det senare kan dock diskuteras eftersom vi bor två i en etta, men ändå. Så som ett led till att skapa denna trygghetszon och källa till energi spenderade jag 8 kronor på en ljusstake och får svälja min cynism i jul. Men kommer det ingen snö åker ljusstaken ut illa kvickt.
Till slut blev den ganska fin, min Color Affection. Det är en sjal som stickas i rätstickning från mitten och utåt. En del har valt att göra den i tre färger som mönstret visar. Andra har gjort den i två färger, med ränder bara i det sista partiet. Jag ville åt ränderna och gick all in. Men först stötte jag på en del problem.
Det första var att kanten blev för stum. På varje varv ska en nämligen öka en maska i början och i slutet. Den ökade maskan påverkade stumheten något otroligt. Jag repade upp allt och fick börja om. Nästa försök drog jag lite extra i de ökade maskorna för att de skulle bli lösare. Det verkade bra och jag gjorde klart den. När den väl var avmaskad såg den ut som en jag vet inte vad och den stumma kanten gjorde att sjalen formade sig till en spiral. Så jag repade upp allt igen, i denna gången i rent vansinne.
Det andra problemet var att den röda färgen inte blev bra. Jag kunde först inte sätta fingret på det men insåg sen att den kändes som en sporthalsduk från Gånghesters Sportklubb. Deras färger är nämligen rött och svart. I färger finns associationer och så vidare. Detta var den andra anledningen till att jag repade upp sjalen en andra gång. Också den andra anledningen till mitt vansinne
Sedan fick garnet ligga i ett par veckor. Längst in i ett hörn lade jag alltihop och ville bara glömma. Men så hittade jag ett grönt nystan av samma garn när jag var i garnaffären. Hem for jag och började om från början. Denna gången gjorde jag ännu lösare ökningar och kände efter vartannat varv så att kanten inte blev stum.
Och vips så blev den klar. Mjuk och len och varm och i rätt färger får den ny pryda min kappa i vinter. Garnet är Artesano Definition Sock i svart, grått och grönt. Det röda gick istället till sockarna där det gjorde sig mycket bättre. Inga sportklubbar där inte.
Translation:
To make a long story short: I had a hell making this shawl called Color Affection. I frogged this twice because the edging became too tight and the red color was just wrong. After casting it on again in black, grey and green and by loosening the increased stitches it turned out pretty well.
