En del kallar den sotarmössa. Andra kallar den hipstermössa. I Stora Boken om Handarbete refereras den till som Nicholson-mössan och äggvärmare. Redan vid bokens tillkomst spådde man att mössan skulle överleva modeströmmarna. Det har den ju, och fått fler namn på köpet. För mig som är född på åttiotalet är detta en helt vanlig mössa. Inga epitet behövs.
Det har blivit en randig kofta i brunt i vinter. Det har också blivit en gul. Kvar efter dem blev en del restgarn. Och sånt kan en ju inte slänga hur som helst. Det har inte funnits i min värld att köpa ett fodral till iPaden, eftersom jag som stickare kan sticka ett.
Sagt och gjort. När jag har mycket att göra för övrigt startar jag alltid flera projekt på samma gång, för att kompensera. Och gärna småprojekt så att det känns att jag färdigställer saker. Det finns något sorts välmåendetänk i det – att färdigställandet smittar av sig på det jag har att göra på riktigt.
Så under kvällarna denna veckan har jag suttit och tittat på tv-serier och stickat fram och tillbaka i rätstickning. Lagom avancerat när hjärnan är full av annat. Igår hittade jag sedan en ensam knapp i påsen med alla knappar. Så blev fodralet klart.
Mönstret hittade jag på Ravelry och är ett gratismönster som är lätt att variera, både i utformning och storlek. Restgarnerna är från Klippans Yllefabrik.
Egentligen har denna koftan varit klar sedan i mitten av november förra året. Med sedan dess har det inte varit så många soliga dagar. Därför har det dröjt tills nu innan jag kunde bli fotograferad i den. Mönstret är Sally Cardigan till grundformen, med med ränder istället för honungsmönster. Den är stickad uppifrån och ned i ett stycke och sedan uppklippt mitt fram i en så kallad steek. Garnet är tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik och koftan är stickad med stickor 3,5. Knapparna kommer från Knit & Purl.
För lite mer än ett år sedan hittade jag ett bra mönster till en uppifrån-och-ned-mössa på internätet. Jag stickade en till min sambo som han i stort sett burit varje dag sedan dess. Sedan stickade jag 
ett par stycken i ull till några nära och kära.
I höstas ville sambon ha en ny, likadan, men i en annan färg. Ull sticks för mycket men är ju varmt – så lösningen blev Duo från Sandnes i hälften bomull, hälften ull. Som vanligt kommer garnet från min lokala garnaffär.
Mössan är stickad på stickor 3,5 och jag har följt mönstret. Den blir lite vidare och djupare än en regelrätt sotarmössa, och passar därför bra när det är kallt ute. Ingen vill väl frysa om öronen?
Lagom till jul blev den steekade koftan klar.
Nu är det bara knappar kvar.
Dem köper jag idag om jag hinner.
Även om tiden så fort iväg rinner.
Sedan jag hem till familjen far.
Till slut blev den ganska fin, min Color Affection. Det är en sjal som stickas i rätstickning från mitten och utåt. En del har valt att göra den i tre färger som mönstret visar. Andra har gjort den i två färger, med ränder bara i det sista partiet. Jag ville åt ränderna och gick all in. Men först stötte jag på en del problem.
Det första var att kanten blev för stum. På varje varv ska en nämligen öka en maska i början och i slutet. Den ökade maskan påverkade stumheten något otroligt. Jag repade upp allt och fick börja om. Nästa försök drog jag lite extra i de ökade maskorna för att de skulle bli lösare. Det verkade bra och jag gjorde klart den. När den väl var avmaskad såg den ut som en jag vet inte vad och den stumma kanten gjorde att sjalen formade sig till en spiral. Så jag repade upp allt igen, i denna gången i rent vansinne.
Det andra problemet var att den röda färgen inte blev bra. Jag kunde först inte sätta fingret på det men insåg sen att den kändes som en sporthalsduk från Gånghesters Sportklubb. Deras färger är nämligen rött och svart. I färger finns associationer och så vidare. Detta var den andra anledningen till att jag repade upp sjalen en andra gång. Också den andra anledningen till mitt vansinne
Sedan fick garnet ligga i ett par veckor. Längst in i ett hörn lade jag alltihop och ville bara glömma. Men så hittade jag ett grönt nystan av samma garn när jag var i garnaffären. Hem for jag och började om från början. Denna gången gjorde jag ännu lösare ökningar och kände efter vartannat varv så att kanten inte blev stum.
Och vips så blev den klar. Mjuk och len och varm och i rätt färger får den ny pryda min kappa i vinter. Garnet är Artesano Definition Sock i svart, grått och grönt. Det röda gick istället till sockarna där det gjorde sig mycket bättre. Inga sportklubbar där inte.
Translation:
To make a long story short: I had a hell making this shawl called Color Affection. I frogged this twice because the edging became too tight and the red color was just wrong. After casting it on again in black, grey and green and by loosening the increased stitches it turned out pretty well.
Spets i dess näst enklaste form. Röda som läppstift och åtsmitande som sockar ska vara. Dessa sockar hör hemma i finrummen, om dessa finns. Mitt nya favoritgarn Artesano Sock Definition gick från härva till nystan till sockar på bara ett par veckor. Ingen kan väl motstå dessa? Mönster är Bailey Socks som finns som gratismönster på Ravelry.
Translation:
Lace it is, simple as that. Red as lipstick and snug as socks should be. These are my recently finished Bailey Socks, made from Artesano Definition. The pattern is free to download from Ravelry.
När en har många projekt på gång samtidigt händer det ibland att en maskar av flera projekt nästan samtidigt. Dessa projekt är i stort sett klara. ”En sorts Sally Cardigan” ska bara få knappar, Color Affection ska blockas och sist men inte minst ska Bailey-sockan få en kompis.
En annan dag ska jag berätta om helvetet med Color Affection – sjalen som jag repat upp två gånger innan jag slutligen gjorde klart den.
Translation:
This has been a ”bind off” week. Having many projects going on at the same time, I had suddenly three FO:s to block. The striped Sally Cardigan needs buttons, the Color Affection really needs some blocking and the Bailey Sock needs a friend. But that’s all.
One day I’ll tell you about the hell I’ve had with the Color Affection. I frogged it more than once before finally finishing it.
Snart är min steekade kofta klar! Det är bara knappar som saknas och sedan ska jag blocka den en gång till så att knappslåarna också blir släta och fina. Jag använde mönstret till Sally Cardigan för att få formen rätt, men ändrade till randigt för att jag ville ha randigt.
Translation:
Soon my steeked cardigan is finished. It needs buttons and more blocking but that’s about it. I used the pattern for Sally Cardigan to get the shape right, but changed the honeycomb pattern to stripes because I wanted to.
