Allmänt

Förra våren började jag på allvar meditera. Något år tidigare hade jag provat några olika mindfulnessövningar, exempelvis kroppsskanning, men inte hittat någon rutin. Men då, i maj 2018, blev jag på sätt och vis tvungen att ta tag i det eftersom jag kände mig så stressad hela tiden. Det var dock inte så konstigt för jag jobbade och hade jobbat alldeles för mycket i flera år. Flera dagar i veckan mediterade jag och kände saker hända inom mig.

När jag bestämde mig för att sluta på bokhandelsjobbet i februari började jag också meditera varje dag. Nytt liv, ny rutin, tänkte jag. Idag har det gått 90 dagar – nittio dagar. Varje dag i tre månader har jag suttit eller legat ner och mediterat i minst tio minuter. Ibland längre, men tio minuter har varit en lagom lång stund för mig.

Det finns många olika sätt att meditera på, och traditioner att följa. Jag har mest använt mig av ledda meditationer som fokuserar på andetaget via en app i min telefon. Några gånger har jag provat mantrameditation och tyckt om även det.

Jag känner mig som en nyfrälst och tänker ibland på hur fantastiskt det är att jag hittade meditationen. För meditationen gör att jag uppmärksammar saker omkring mig i mycket högre utsträckning. Jag har alltid varit en sucker för vårtecken – snödroppar, krokusar, vårregn, koltrastens sång, videung – men nu känner jag att det bubblar i mig när jag upplever dessa saker. Jag ser, hör, känner saker med hela mitt väsen. Det behövs inga droger här.

Jag är dessutom lugnare nu och känner mig mindre stressad. Jag märker att jag i många fler situationer observerar mina känslor istället för att ta ut dem. Dessutom känner jag vad som händer i min kropp på ett annat sätt, för att jag varje dag tar mig tid att vara i den fullt ut och bara andas. Mina tankar snurrar inte lika fort, och om de börjar märker jag oftare att det händer och kan samla mig.

Mindfulness helps us get better at seeing the difference between what is happening and the stories we tell ourselves about what is happening.

Sharon Salzberg

Det finns inga snabba lösningar på stresshantering och personlig utveckling. Så jag satsar på nittio dagar till och försöker ta en dag i taget. Men fasen vad jag ser fram emot de kommande nittio dagarna.

Det var längesedan jag skrev något här. Livet kom emellan, och med livet menar jag arbete. De senaste två (eller egentligen tre och ett halvt) åren har jag arbetat nästan non stop. Mellan passen i bokhandeln och uppdragen som korrekturläsare och redaktör har det inte funnits så mycket utrymme för skapande, förutom de rekreationsmässiga stickningar jag suttit med framför otaliga serier på Netflix. Lusten att återvända till skrivandet och skapandet har funnits där, men ofta fått tryckas undan för annan återhämtning.

Nu har min arbetssituation förändrats och jag frilansar på heltid, eller snarare på deltid, eftersom jag också vill ha utrymme för skapandet och skrivandet. Kanske kommer inte bara mina stickade alster att synas här, utan också bokrecensioner, tankar om läsning, konstnärligt skapande med mera. Jag bestämmer ju. Och lusten styr.

Min önskan för det här året är att skriva ner fler stickmönster (jag har några sockar på gång), inte bara läsa böcker utan också skriva om dem, utvecklas i mitt målande som jag började med och direkt tog på allvar hösten 2018.