Kallfärga med kaffe

Leave a Comment

Jag provar på växtfärgning och färgning med saker som finns i köket med inspiration från boken Naturlig färgning av Lina Sofia Lundin. Innan jag fått hem alun och vinsten som jag tänkt beta med ville jag testa att kallfärga med kaffe samt att beta bomullstyg och träpärlor med sojamjölk och färga med kaffe. I sojamjölken finns proteiner som fäster på växtmaterial (bomull och cellulosa i det här fallet) och som i sin tur gör att materialet tar upp färgämnen bättre. Jag lät en trasa ligga ungefär en timme i en del sojamjölk och fem delar vatten. Sedan lät jag några träpärlor ligga ett dygn i samma vätska.

I en glasburk som rymmer ungefär en liter hällde jag ungefär två deciliter kaffesump, lade i trasan och pärlorna och fyllde upp med vatten. Sedan lät jag den stå på balkongen fem dygn på en solig plats. Då och då vände jag på burken och skakade runt för att blanda bättre.

Såhär blev resultatet. Trasan blev fin och ganska jämn (även om jag ännu inte tvättat den i maskin). Den vita under visar den ursprungliga färgen.

bomullstrasa kallfärgad med kaffe

Pärlorna blev lite ojämnt men ändå vackert färgade. Till nästa gång ska jag testa att slipa lite på ytan så att sojamjölken suger in bättre.

träpärlor kallfärgade med kaffe

Detta var första gången jag testade kallfärgning, och växtfärgning över huvud taget. Jag lär mig lite i taget och tar gärna emot tips om du som läser har erfarenhet. Jag kommer garanterat kallfärga med kaffe igen men då behöver jag preparera materialet bättre innan.

Bloggen som dagbok

Leave a Comment

Jag har inte skrivit här på fem år, men nu börjar jag igen. Mycket har hänt i mitt liv sedan 2019. Jag har börjat frilansa på heltid. Två barn har fötts. Vi bor numera i Högsbo i västra Göteborg i en ljuvlig hyrestrea med ljusinsläpp i tre väderstreck. I somras gifte vi oss och heter numera Gester Lundborg.

Framöver kommer jag dokumentera mitt skapande inom flera områden: stickning, broderi, täljning, växtfärgning och odling. En kan inte ha för många intressen och hobbyer. Eftersom jag först och främst är förälder kommer även en hel del barnrelaterade texter också. För allt hänger ju ihop i livet.

Medvetet skapade restgarnsstrumpor

Leave a Comment

Jag har under åren stickat ganska många par strumpor och har efter varje par fått några gram över. Ibland har jag använt resterna till att sticka bebisstrumpor men ofta hamnar de bara i en påse undanstoppad långt bak i gömmorna. Utan en tanke på att jag skulle kunna sticka ett par restgarnsstrumpor.

Så läste jag om projektet F/act Movement via The Weststrand Sisters Instagram. Projektet vill utmana modebranschens slit och släng och lyfter fram klimatsmart modemedvetenhet. Jag är själv inte så intresserad av mode – men av färg och kläder som är bekväma och snygga – och går igång på hållbarhetstänket. Karin Weststrand är en av F/activisterna i projektet och använde liknande strategier för garnförrådet, stashen. Inte bara “aktivera garderoben” utan också #aktiveragarnstashen. Vi som stickar samlar ju som sagt på oss en himla massa garn, och efter att vi stickat blir det ofta garnrester kvar.

Inspirerad som jag blev plockade jag fram alla enfärgade rester och sorterade dem efter färg. Jag insåg snabbt att det skulle räcka till ett par strumpor för en vuxen karl. Och sedan stickade jag dem.

restgarnsstrumpor
restgarnsstrumpor

Jag har lagt upp fler bilder på Ravelry av mina restgarnsstrumpor för den som vill se.

I vanliga fall ryser jag av ordet restgarns- för att det omedelbart signalerar fulhet. Som att man bara tar rester i olika färger och kvaliteter utan att tänka för att sticka ett plagg. Usch, nej. Men genom att sortera garner efter både färg och kvalitet går det att skapa nya saker av sånt som annars bara skulle slängas. Och det, mina vänner, det får mig att sjunga inombords.

90 dagar meditation

2 Comments

Förra våren började jag på allvar meditera. Något år tidigare hade jag provat några olika mindfulnessövningar, exempelvis kroppsskanning, men inte hittat någon rutin. Men då, i maj 2018, blev jag på sätt och vis tvungen att ta tag i det eftersom jag kände mig så stressad hela tiden. Det var dock inte så konstigt för jag jobbade och hade jobbat alldeles för mycket i flera år. Flera dagar i veckan mediterade jag och kände saker hända inom mig.

När jag bestämde mig för att sluta på bokhandelsjobbet i februari började jag också meditera varje dag. Nytt liv, ny rutin, tänkte jag. Idag har det gått 90 dagar – nittio dagar. Varje dag i tre månader har jag suttit eller legat ner och mediterat i minst tio minuter. Ibland längre, men tio minuter har varit en lagom lång stund för mig.

90 dagar meditation
Den njutbara solnedgången på Biskops Arnö.

Det finns många olika sätt att meditera på, och traditioner att följa. Jag har mest använt mig av ledda meditationer som fokuserar på andetaget via en app i min telefon. Några gånger har jag provat mantrameditation och tyckt om även det.

Jag känner mig som en nyfrälst och tänker ibland på hur fantastiskt det är att jag hittade meditationen. För meditationen gör att jag uppmärksammar saker omkring mig i mycket högre utsträckning. Jag har alltid varit en sucker för vårtecken – snödroppar, krokusar, vårregn, koltrastens sång, videung – men nu känner jag att det bubblar i mig när jag upplever dessa saker. Jag ser, hör, känner saker med hela mitt väsen. Det behövs inga droger här.

Jag är dessutom lugnare nu och känner mig mindre stressad. Jag märker att jag i många fler situationer observerar mina känslor istället för att ta ut dem. Dessutom känner jag vad som händer i min kropp på ett annat sätt, för att jag varje dag tar mig tid att vara i den fullt ut och bara andas. Mina tankar snurrar inte lika fort, och om de börjar märker jag oftare att det händer och kan samla mig.

Mindfulness helps us get better at seeing the difference between what is happening and the stories we tell ourselves about what is happening.

Sharon Salzberg

Det finns inga snabba lösningar på stresshantering och personlig utveckling. Så jag satsar på nittio dagar till och försöker ta en dag i taget. Men fasen vad jag ser fram emot de kommande nittio dagarna.

Oslomössan i grönt

Leave a Comment

I vintras stickade jag Oslomössan (Oslohuen, ett mönster av Petite Knit) i ett utgånget garn från Magasin Duett som är en blandning av ull och bomull. Att sticka mössan var för mig ett projekt i att sticka upp stashen, och lagt dubbelt fungerade garnet perfekt.

Oslomössan

Mössan har en enkel konstruktion där du stickar runt runt runt i cirka tjugo centimeter, för att sedan vända håll och sticka lika långt åt andra hållet, så att halva mössan har avigsidan utåt. Den aviga delen viks sedan för att få en bred uppvikt kant.

Oslomössan

Mössan blir lite hängig baktill, vilket jag tycker är snyggt. Eftersom den ungefär till hälften består av bomull är den ganska lagom varm att ha på sig på vårkanten. När jag lät ta bilder för några veckor sedan var det just begynnande vår ute. Sedan exploderade allt och nu kan jag knappt bära stickat alls.

Bilderna är tagna längs min favoritrunda runt Härlanda tjärn i närheten av där vi bor. Nästan varje dag går jag i området och inhämtar energi, kastar stenar i vattnet och längtar efter att ta ett dopp.

Oslomössan

Workshop i tuschmåleri

Leave a Comment

I fredags var jag på workshop i tuschmåleri anordnad av Anette Carlsson Moberg på Patternplan. Jag har följt henne på Instagram ett tag och inspirerats så otroligt mycket av hennes tuschteckningar. Så visade det sig att hon håller workshops i tuschmåleri och naturligtvis anmälde jag mig.

Sedan innan hade jag testat litegrann. Jag fick tusch från Liquitex i julklapp men hade inte riktigt lyckats få bukt med den. Försökte blanda den med medium, för att den skulle tjockna lite, men det blev inte som jag ville. Försökte blanda ut med vatten, droppa i vatten, använde den helt utan att blanda med något. Det som ville bli målat kunde inte bli målat.

Men så i fredags fick jag chans att prova en annan sorts tusch, tillverkad av sot och bindningsmedel. Och helt andra penslar än vad jag provat innan. Underbart! Precis så!

tuschmåleri
Verktyg och material under kursen.

Till min stora glädje inledde Anette med att vi inte skulle tänka utan bara måla. Du som läst mitt inlägg Skapande och skörhet kan förstå att jag jublade inombords. Låt tuschen styra och se vad som händer, släpp kontrollen. Svårt är det, svårt som bara den att släppa kontrollen.

Det första handfasta rådet var: använd billiga syntetpenslar och lägg pengarna på bra papper. Älskar när man får höra sånt.

Det andra handfast rådet var: lär dig av dina misstag. Sedan hällde hon upp först kaffe och därefter rödvin som vi kunde prova att använda istället för vatten.

Tusch och rödvin skapar en effekt av färgen torkar i skärvor.

Jag är inte den som är den när någon säger rödvin, och säkerligen hade det inte dröjt länge innan jag själv råkat doppa penseln i fel glas – och se bara resultatet. Ljust rosalila med flagor av svart svart tusch. Kaffet gav en brun nyans (se bild med blommor till höger nedan) men utan att tuschen förändrades märkvärt.

Ett axplock av vad jag hann producera under tre timmar, med olika verktyg och olika färger.

Man behöver testa alla tekniker för att se vad man gillar, sa hon också. Förutom penslar hade hon med sig japanska bambupennor, rollers som primärt används för textiltryck och diverse köksredskap. Jag provade allt i en hejdlös takt, men som du kan se på bilden ovanför fastnade jag verkligen för den svarta tuschen och rödvinet.

Och kontrollen då, hur gick det med den? Den kom och gick under kvällen. Jag kan väl säga att jag verkligen övade på det där med att inte tänka. Lät tuschen jobba, gosade liksom med den och tittade på när den torkade.

Göteborgssockarna till farmor

Leave a Comment

För snart två år sedan började jag sticka ett par strumpor till min farmor. Hon stickar själv och har gjort så i alla år, men inte på så tunna stickor som jag. Mönstret är mitt eget Göteborgssockarna och garnet är Lang Yarns Jawoll Superwash i en mörk aqua-färg.

Göteborgssockarna i storlek S.

Samma höst skulle jag stå tillsammans med Petra på Magasin Duett i deras monter på Sy- & Hantverksmässan i Göteborg. Så till dess behövde jag uppstickade sockar för att kunna visa upp mina designade mönster. Därför blev bara den ena sockan klar och sedan fick den följa med på ett antal mässor innan den till slut kom tillbaka hem till mig.

Med tiden glömde jag bort det här, men så för några månader sedan hittade jag den ofärdiga sockan och stickade klart den. Så nu kan farmor äntligen få sina strumpor.

göteborgssockarna
“Ledsna” Göteborgssockar på krok.