Michaela Gester | Sida 5 av 16 |

Garter Earflap Hat i tweed

8 mars, 2016 by Michaela Leave a Comment

Garter Earflap Hat må vara ett enkelt mönster, men åh vad jag tycker om att sticka efter det. Har du en kompis som snart ska ha barn, eller som precis har fått? Vill du ge bort något du har stickat i present, men utan att lägga ned allt för mycket tid?

Då är Garter Earflap Hat ett mönster för dig. Mönstret är pedagogiskt utformat steg för steg i text och bild. Det är för all del skrivet på engelska, men ändå enkelt att förstå även för dig som inte är van att sticka på engelska.

Garter Earflap Hat

Den här mössan är stickad i den minsta storleken enligt mönstret, men med ett tjockare garn och större stickor. Mellan tummen och pekfingret skulle jag tro att den passar en halvåring. Det beror förstås på hur stort huvud denna halvåring har. Därför gäller det att ge bort mössan så fort ungen har kommit till världen.

Om du är snabb nog med stickorna kan du snart ge bort en egenstickad mössa till din eventuellt höggravida kompis. I sinom tid lovar jag dig att mössan passar perfekt.

Garnet till detta fantastiska projekt är Rowan Fine Tweed i färgen Hubberholme och jag har fått av Alicia.

En perfekt gul halstub

19 januari, 2016 by Michaela 2 Comments

Ibland är det skönt med stickning som inte kräver att en tittar, tänker eller anstränger sig. När en har det stressigt, det är mörkt ute eller när en bara är allmänt trött är räta maskor en lisa för själen.

Välj en fin färg på nåt av alla garner i din garnlåda och plocka fram ett par stora stickor. Lägg upp 70 maskor med tillfällig uppläggning och sticka sedan räta maskor, fram och tillbaka, tills stycket är så långt att det går flera varv runt din hals. Sy sedan ihop de två ändarna och vips så har du en halstub som du kan värma dig i när snön ligger kvartsmetertjock utanför.

Till den här fina gula saken använde jag två härvor tvåtrådigt ullgarn från Klippans Yllefabrik och stickor i storleken fem millimeter. När jag stickat upp nästan båda härvorna räckte stycket två varv runt min hals. Jag sydde ihop kortsidorna med en vridning på ett halvt varv. På så sätt finns ingen början och inget slut på tuben, en modell som brukar kallas för Moebius.

Halstuben är lång nog att bäras som kombinerad halsduk och huvudsjal, eller att bäras över axlarna som på bilden ovan.

Bilderna är tagna utanför min mammas lilla torp utanför Borås av Anton Raste. Du hittar fler bilder och detaljer på Ravelry.

Salut från Avmaskat Magasin

7 januari, 2016 by Michaela 1 Comment

Min mamma önskade sig ett par riktiga ullsockar, berättade hon för mig sent i höstas. Snabbt gjorde jag en mental notering om julklapp och ett kort tag efter satte jag igång.

Mönstret heter Salut och publicerades i höstnumret av tidningen Avmaskat, som var ett temanummer med just sockar. Anna Playsweetmusic har designat Salut för handfärgat sockgarn, men jag tycker att de aviga maskorna kommer fram extra fint i denna ljust beige nyans.

Som säkert syns på bilderna är mönstret uppbyggt av räta och aviga maskor som bildar ett stort sicksackmönster över foten och som sedan fortsätter upp över vristen runt om. Det gick snabbt att memorera och är därför en perfekt tv-stickning eller samtalsstickning. Om en klarar av att prata och sticka samtidigt, förstås. Det är inte helt lätt.

Såhär ser de slutligen ut bakifrån. Som mönstret angav gjorde jag hälen med tekniken Fleegle Heel, min favorit av hälar som både går smidigt att göra (utan extra trådar att fästa) och sitter snyggt.

Mamma blev nöjd med sin julklapp men bär dem bara inomhus. Ingen vill väl slita sönder ett par sådana fina sockar?

Handledsvärmare för nybörjarstickaren

1 december, 2015 by Michaela Leave a Comment

Köp ett garn som du tycker är fint och som känns skönt mot din hud. Läs på banderollen (pappersbandet runt nystanet) eller fråga i butiken vilka stickor som rekommenderas och kontrollera att du har dessa stickor hemma. Köp annars ett par stickor i denna storlek när du ändå är i garnaffären.

Ta reda på hur många maskor som motsvarar tio centimeter på bredden. Det står på banderollen, men det går att googla garnets namn + stickfasthet om du inte hittar informationen. Hur långa vill du att handledsvärmarna ska vara? Räkna ut hur många maskor du behöver lägga upp för att de ska bli så långa som du vill ha dem. Handledsvärmarna på bilden är ca 10 cm långa.

1. Lägg upp så många maskor som du räknat ut att du behöver med korsuppläggning och börja sticka räta maskor fram och tillbaka över maskorna tills den stickade biten når runt din handled. Tänk på att du ska få igenom handen sedan, så sticka något extra varv.

2. När du har kommit så här långt är det dags att maska av. Sticka först en rät maska, sticka därefter en till rät maska. Lyft den första maskan över den nyss stickade maskan. Här finns ett bra klipp som visar hur du maskar av. Fortsätt såhär tills du har en maska kvar på stickan. Klipp av garnet så att du har en ände som är ca 30 cm. Dra garnet genom den sista maskan.

3. Ta fram en stoppnål och sy ihop handledsvärmaren längs uppläggningskanten och avmaskningskanten.

Upprepa steg 1–3 en gång till så att du får två stycken handledsvärmare.

Visa upp dem för alla du känner och njut av att du har skapat något!

Lämna gärna en kommentar om du fick användning för mönstret. Tack på förhand!

Vantarna Doris till min syster

7 november, 2015 by Michaela Leave a Comment

Vad ger en bort i present till någon som kan köpa allt själv? Något egenstickat såklart. Min syster fyllde år i början av oktober och förärades då med Doris – ett par stickade vantar – som jag länge låtsats var till mig själv när jag postat bilder på dem i sociala medier. Lurigt, eller hur?

Hon fick alltså ett par Doris från Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund. Jag har varit som tokig i boken och stickat fem par vantar från mönstren som finns i den. Just Doris stickade jag och gav bort till min bästis på Irland i våras. Utöver dessa har jag stickat ett par Vega, ett par Otto, och nyss ett par Svante.

Här är hon, min allra käraste syster Emma med vantar på trots att det ännu inte är så kallt att de behövs.

Färgerna valde jag efter egen smak snarare än hennes stil. Men för någon som klär sig i svart, vitt och jeansfärger passar ju rött perfekt. Röda läppar är det enda som saknas.

Precis som på de första Doris jag stickade, inverterade jag färgerna på tummen. Jag tycker helt enkelt att det är mer enhetligt och snyggt om knapparna har samma färg hela vägen, än att de skulle vara grå, som mönstret anvisar.

Även Doris får tummen upp av både mig och Emma. Jag hoppas att de får värma hennes händer i många vintrar. Fler bilder på och detaljer om vantarna finns på min Raverly.

Walking in Surry Hills

5 november, 2015 by Michaela Leave a Comment

Pastellfärger är något som jag älskhatar. De är fina på andra, men inte på mig, i andras hem men inte i mitt och så vidare. Ibland tänker jag att jag vill vara en sån där person som klär sig i vintage och har pastelliga toner i mitt hem och på min kropp. Men verkligheten består mer av mättade färger, som orange, gul och grön. Ibland svart också.

Men när jag kom över mönstret Walking in Surry Hills av Maria Magnusson, ett vackert sockmönster med spets runt vristen och ned över foten var det något som klickade till i mig. Jag hade två nystan pastellblått sockgarn hemma som jag inte haft ett givet mönster i åtanke när jag köpte. Det skulle passa så fint med ett par puderlätta sockar med spets i detta garn, tänkte jag och lade upp.

Det gick ganska fort att sticka dem, trots att jag stickade båda samtidigt med magic loop (mestadels). Eftersom de stickas uppifrån fick jag trixa lite när jag kom till hälen, annars hade stickan inte räckt till alla maskor som ska läggas upp när en stickar en hälflärp.

Det är flera saker med detta mönster jag egentligen inte gillar, men som jag stod ut med för att jag ville ha ett par sådana här nätta vackra sockar att bära i finskor. Dels stickas de uppifrån och ned, dels är det en “vanlig” hälflärp och inte någon av de smartare hälarna, t.ex. short row heel eller fleegle heel. Trots detta tyckte jag att det var kul att sticka sockarna. Kanske var det utmaningen i att sticka sockar med spetsmönster, kanske var det glädjen i att få ett så vackert resultat.

Jag använde sockgarnet Sisu från Sandnes i färgen 7212 och det gick åt ca 75 gram, det vill säga ett och ett halvt nystan. Jag stickade dem på 2 mm stickor eftersom min stickfasthet är så lös.

Jag kan rekommendera mönstret till dig som gärna stickar sockar uppifrån och ned. Om du är som jag och vill börja med tån, är ett tips att sticka sockarna baklänges. Mönstret är nämligen inte så svårt att vända på.

Tack lillasyster Emma för hjälp med fotografierna! Hunden Leya ville prompt vara med på bild och poserade som ett proffs. Fler bilder och detaljer finns på min Ravelry!

Svante från Vantar för alla årstider

31 oktober, 2015 by Michaela 1 Comment

Jag vill ha ett par vantar, sa inte min sambo i början av hösten. Trots att jag erbjuder mig, är det inte ofta han nappar på nya stickade saker. Men ibland så. När jag visade honom boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund tyckte han att många av mönstren var fina. Svante var mönstret han föll för mest, och det kom jag ihåg när jag för ett par månader sedan hade vantbonanza och stickade flera par på raken. Vips så hade han valt ut garn från Rauma Finull, betalat det i kassan och så åkte jag hem och lade upp. Såhär ser de ut:

Jag vet inte om det var fåglarna eller att de var uppstickade i elfsborgsfärgerna gult å svart som gjorde att han föll för dem. I boken är de visserligen uppstickade i gult och mörkbrunt, men det såg ju inte han. Nöjd blev han i alla fall. Jag fick igenom att jag skulle ha mörkgrått istället för svart, för svart är ju så tråkigt att sticka i.

Såhär fina är de på insidan. Den sidan av mönstret var härligt repetitiv, medan ovansidan med alla fåglar var lite mer “tungan rätt i mun”. Svante är ett bra mönster att fortsätta med om du har stickat några projekt innan i flerfärgsstickning. Det är flera större partier i en färg på ovansidan av dessa vantar, vilket gör flotteringarna långa. Därför kan det bli lite knöggligt ibland. Men det mesta går ju att blocka ut.

Jag använde större stickor för att vantarna skulle passa sambons händer, 3,25 mm istället för 2,5 mm som det står i mönstret. Mönstret är ju konstruerat för det som brukar kallas för damstorlek, vilket blir ganska trångt om en har stora händer.

En annan förändring var att jag uteslöt färg C (vit i mönstret) och stickade med färg A där istället. Muddarna blev därför gula och grå i mönstret istället för trefärgade. Detta kan ha berott på lathet, men det skulle jag aldrig erkänna.

Svante får tummen upp av både mig och sambon. Ett trevligt mönster att sticka, och snygga vantar att bära. Kanske gör jag ett par till någon gång. Vem vet.

Detaljer och fler bilder finns på Ravelry.

En till Siri

23 oktober, 2015 by Michaela Leave a Comment

Jag stickade min första koftan Siri under slutet av 2013. Eftersom jag stickade den i vitt garn har jag inte använt den varje dag, som det lätt blir med koftor jag är väldigt nöjd med. Vita plagg attraherar spill och jag är spillaren nummer ett. Därför har jag haft min vita koftan Siri som en finkofta.

I våras blev jag sugen på att sticka en till Siri. Det kan ha att göra med att jag träffade Linnéa som är designern bakom Siri. Eller så var det för att jag helt enkelt älskar mönstret. Ett vackrare ok har jag aldrig skådat. Se här bara, såhär glad blir jag av oket på Siri:

Garnet jag valde är faktiskt ett mattgarn från Kasthall som jag köpte i deras lagerbutik i Kinna i våras. Stickfastheten stämde inte alls med mönstret, varför jag fick göra en del förändringar.

Jag fick

gå upp en storlek, från L till XL
gå ned en halvstorlek på stickor, till 3 mm och 3.5 mm.
sticka fler varv på ärmarna samt minska fler gånger
inte öka några maskor på sista varvet på bladmönstret där alla blad slutar med en spets och
minska längs sidorna för att få koftan snäv i midjan.

Det var alltså en hel del förändringar, men allt gick bra eftersom jag provade koftan allteftersom jag stickade den.

Eftersom Siri är lite av en kunglighet för mig var det viktigt att hon också skulle få de finaste knapparna. Petra på Magasin Duett plockade fram fina knappar i pärlemor som skiftar i grönt och orange, beroende på ljuset. En skulle kunna tro att det skär sig mot garnets kalla gråblå nyans, men icke.

Mattgarn kliar, säger många. Det är få som skulle rekommendera ett mattgarn till en figurstickad kofta. Men jag är av åsikten att en måste testa vad som kliar, och att det är individuellt. På mig kliar allt när jag blir svettig, men det är inget jag dör av. Mattgarn fungerar lika bra till en kofta som till en filt, för det beror helt på hur fibrerna i garnet ter sig. Och vad du som ska bära plagget är känslig mot. Testa dig fram innan du ratar det.

Såhär ser Siri slutligen ut bakifrån. Än en gång, titta på mönstret på oket. Visst är det fantastiskt?

Du hittar fler bilder och detaljer på min Ravelry. Du kan också köpa mönstret HÄR.

Foto: Anton Lundborg

Rustling Leaves i Donegal Tweed från Magasin Duett.

22 oktober, 2015 by Michaela Leave a Comment

Alla borde ha minst en basker. Så känner jag varje gång jag ser en basker, en person klädd i basker eller ett garn som skulle passa som basker. Att alla inte klär i basker är en annan sak. Oftast har de hittat på det själva, det där med att “inte passa” i något. Om du gillar en sak och tycker att du är fin när du har den på dig så passar du i den. Punkt.

I alla fall: jag behövde en ny basker i en ny färg som passar min hårfärg. För där är jag ändå noggrann. Min förra var vinröd och det i kombination med orangerött hår är inget för mig. Så jag besökte Petra på Magasin Duett och lade rabarber på ett nystan Donegal Tweed i den perfekta gröna nyansen – mossgrön.

Sedan satte jag igång, och vips så hade jag en basker.

Mönstret heter Rustling Leaves och är designat av Alana Dakos på Never Not Knitting. Jag köpte det på Ravelry för några dollar förra året och har stickat efter det två gånger hittills. I mönstret finns bladmönstret beskrivet både i text och som diagram. Det passar alltså både dig som föredrar verbalt och visuellt läsande. Första gången stickade jag efter texten (jag hade ännu inte lärt mig att läsa diagram) och andra gången använde jag mig enbart av diagrammet.

Den finala i-snodden är verkligen pricken över i. Precis som alla borde ha minst en basker, borde alla baskrar ha en liten i-snodd längst upp. Jag blir helt till mig av blotta åsynen.

Som du ser passar den gröna färgen på baskern perfekt med mitt röda hår. En klyschig kock hade sagt att de gifter sig. Men klyschiga kockar har jag inte mycket för.

Jag blockade (våtspände ut) baskern på en mattallrik, för att få formen jämnt rund och för att få bladmönstret att poppa lite extra.

Den här baskern är perfekt för mig. Se fler bilder på min Ravelry.

Foto: Anton Lundborg

Old Forge i Sandnes Peer Gynt.

7 oktober, 2015 by Michaela Leave a Comment

Jag har stickat en filt. En riktigt stor en som det ryms två personer under om det är kallt eller om en vill ha det mysigt. Mönstret heter Old Forge och är designat av allas vår Stephen West. Det finns bland annat med i hans Book 3 tillsammans med andra fina saker att sticka. Jag brukar tycka att Stephen West är på tok för galen i sin design för min smak, men i detta fallet resonerade jag annorlunda.

Det var en helt galen idé i en period av noll inspiration. Jag hade motvilligt blivit förtjust i en filt som Susanne på Knit & Purl hade stickat upp. Efter några dagars velande bestämde jag mig för att jag inte kunde vara utan en rund filt. För vem kan det, egentligen?

Såhär ser den ut:

Jag stickade Old Forge i Sandnes Peer Gynt, en garnkvalitet som sålts sedan 1930-talet. Det är ett rustikt ullgarn av lite tjockare kvalitet som fyller fint efter tvätt. Det känns härligt att sticka med också, vilket alltid är viktigt.

Old Forge mäter nästan två meter i diameter (mönstret sa ca 1,5 m men jag stickar löst), vilket gör det svårt att få med hela på bild. Här nedan kan du se vilket vackert fall den har. Där syns också strukturen av räta och aviga maskor som jag nog tycker är det finaste med hela filten.

Sist men inte minst visar jag filten i sin naturliga miljö – vårt vardagsrum. Såhär ser det ut i den del av vår lägenhet jag tycker bäst om. Det är här stora tankar tänks, bra tv-serier blir sedda och härliga stickningar påbörjas och färdigställs. Bakom soffan i “välplanerade” lådor finns det mesta av mitt garn. Det är bara att sträcka bak armen och rota litegranna.

Jag kan varmt rekommendera att du stickar den här filten på hösten eller vintern. Efter ett tag blir arbetet väldigt stort att ha i knät, och fungerar som en filt under hela processen. Inget att sticka när det är varmt ute, helt enkelt.