Michaela Gester | Sida 5 av 15 |

Walking in Surry Hills

5 november, 2015 by Michaela Leave a Comment

Pastellfärger är något som jag älskhatar. De är fina på andra, men inte på mig, i andras hem men inte i mitt och så vidare. Ibland tänker jag att jag vill vara en sån där person som klär sig i vintage och har pastelliga toner i mitt hem och på min kropp. Men verkligheten består mer av mättade färger, som orange, gul och grön. Ibland svart också.

Men när jag kom över mönstret Walking in Surry Hills av Maria Magnusson, ett vackert sockmönster med spets runt vristen och ned över foten var det något som klickade till i mig. Jag hade två nystan pastellblått sockgarn hemma som jag inte haft ett givet mönster i åtanke när jag köpte. Det skulle passa så fint med ett par puderlätta sockar med spets i detta garn, tänkte jag och lade upp.

Det gick ganska fort att sticka dem, trots att jag stickade båda samtidigt med magic loop (mestadels). Eftersom de stickas uppifrån fick jag trixa lite när jag kom till hälen, annars hade stickan inte räckt till alla maskor som ska läggas upp när en stickar en hälflärp.

Det är flera saker med detta mönster jag egentligen inte gillar, men som jag stod ut med för att jag ville ha ett par sådana här nätta vackra sockar att bära i finskor. Dels stickas de uppifrån och ned, dels är det en “vanlig” hälflärp och inte någon av de smartare hälarna, t.ex. short row heel eller fleegle heel. Trots detta tyckte jag att det var kul att sticka sockarna. Kanske var det utmaningen i att sticka sockar med spetsmönster, kanske var det glädjen i att få ett så vackert resultat.

Jag använde sockgarnet Sisu från Sandnes i färgen 7212 och det gick åt ca 75 gram, det vill säga ett och ett halvt nystan. Jag stickade dem på 2 mm stickor eftersom min stickfasthet är så lös.

Jag kan rekommendera mönstret till dig som gärna stickar sockar uppifrån och ned. Om du är som jag och vill börja med tån, är ett tips att sticka sockarna baklänges. Mönstret är nämligen inte så svårt att vända på.

Tack lillasyster Emma för hjälp med fotografierna! Hunden Leya ville prompt vara med på bild och poserade som ett proffs. Fler bilder och detaljer finns på min Ravelry!

Svante från Vantar för alla årstider

31 oktober, 2015 by Michaela 1 Comment

Jag vill ha ett par vantar, sa inte min sambo i början av hösten. Trots att jag erbjuder mig, är det inte ofta han nappar på nya stickade saker. Men ibland så. När jag visade honom boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund tyckte han att många av mönstren var fina. Svante var mönstret han föll för mest, och det kom jag ihåg när jag för ett par månader sedan hade vantbonanza och stickade flera par på raken. Vips så hade han valt ut garn från Rauma Finull, betalat det i kassan och så åkte jag hem och lade upp. Såhär ser de ut:

Jag vet inte om det var fåglarna eller att de var uppstickade i elfsborgsfärgerna gult å svart som gjorde att han föll för dem. I boken är de visserligen uppstickade i gult och mörkbrunt, men det såg ju inte han. Nöjd blev han i alla fall. Jag fick igenom att jag skulle ha mörkgrått istället för svart, för svart är ju så tråkigt att sticka i.

Såhär fina är de på insidan. Den sidan av mönstret var härligt repetitiv, medan ovansidan med alla fåglar var lite mer “tungan rätt i mun”. Svante är ett bra mönster att fortsätta med om du har stickat några projekt innan i flerfärgsstickning. Det är flera större partier i en färg på ovansidan av dessa vantar, vilket gör flotteringarna långa. Därför kan det bli lite knöggligt ibland. Men det mesta går ju att blocka ut.

Jag använde större stickor för att vantarna skulle passa sambons händer, 3,25 mm istället för 2,5 mm som det står i mönstret. Mönstret är ju konstruerat för det som brukar kallas för damstorlek, vilket blir ganska trångt om en har stora händer.

En annan förändring var att jag uteslöt färg C (vit i mönstret) och stickade med färg A där istället. Muddarna blev därför gula och grå i mönstret istället för trefärgade. Detta kan ha berott på lathet, men det skulle jag aldrig erkänna.

Svante får tummen upp av både mig och sambon. Ett trevligt mönster att sticka, och snygga vantar att bära. Kanske gör jag ett par till någon gång. Vem vet.

Detaljer och fler bilder finns på Ravelry.

En till Siri

23 oktober, 2015 by Michaela Leave a Comment

Jag stickade min första koftan Siri under slutet av 2013. Eftersom jag stickade den i vitt garn har jag inte använt den varje dag, som det lätt blir med koftor jag är väldigt nöjd med. Vita plagg attraherar spill och jag är spillaren nummer ett. Därför har jag haft min vita koftan Siri som en finkofta.

I våras blev jag sugen på att sticka en till Siri. Det kan ha att göra med att jag träffade Linnéa som är designern bakom Siri. Eller så var det för att jag helt enkelt älskar mönstret. Ett vackrare ok har jag aldrig skådat. Se här bara, såhär glad blir jag av oket på Siri:

Garnet jag valde är faktiskt ett mattgarn från Kasthall som jag köpte i deras lagerbutik i Kinna i våras. Stickfastheten stämde inte alls med mönstret, varför jag fick göra en del förändringar.

Jag fick

gå upp en storlek, från L till XL
gå ned en halvstorlek på stickor, till 3 mm och 3.5 mm.
sticka fler varv på ärmarna samt minska fler gånger
inte öka några maskor på sista varvet på bladmönstret där alla blad slutar med en spets och
minska längs sidorna för att få koftan snäv i midjan.

Det var alltså en hel del förändringar, men allt gick bra eftersom jag provade koftan allteftersom jag stickade den.

Eftersom Siri är lite av en kunglighet för mig var det viktigt att hon också skulle få de finaste knapparna. Petra på Magasin Duett plockade fram fina knappar i pärlemor som skiftar i grönt och orange, beroende på ljuset. En skulle kunna tro att det skär sig mot garnets kalla gråblå nyans, men icke.

Mattgarn kliar, säger många. Det är få som skulle rekommendera ett mattgarn till en figurstickad kofta. Men jag är av åsikten att en måste testa vad som kliar, och att det är individuellt. På mig kliar allt när jag blir svettig, men det är inget jag dör av. Mattgarn fungerar lika bra till en kofta som till en filt, för det beror helt på hur fibrerna i garnet ter sig. Och vad du som ska bära plagget är känslig mot. Testa dig fram innan du ratar det.

Såhär ser Siri slutligen ut bakifrån. Än en gång, titta på mönstret på oket. Visst är det fantastiskt?

Du hittar fler bilder och detaljer på min Ravelry. Du kan också köpa mönstret HÄR.

Foto: Anton Lundborg

Rustling Leaves i Donegal Tweed från Magasin Duett.

22 oktober, 2015 by Michaela Leave a Comment

Alla borde ha minst en basker. Så känner jag varje gång jag ser en basker, en person klädd i basker eller ett garn som skulle passa som basker. Att alla inte klär i basker är en annan sak. Oftast har de hittat på det själva, det där med att “inte passa” i något. Om du gillar en sak och tycker att du är fin när du har den på dig så passar du i den. Punkt.

I alla fall: jag behövde en ny basker i en ny färg som passar min hårfärg. För där är jag ändå noggrann. Min förra var vinröd och det i kombination med orangerött hår är inget för mig. Så jag besökte Petra på Magasin Duett och lade rabarber på ett nystan Donegal Tweed i den perfekta gröna nyansen – mossgrön.

Sedan satte jag igång, och vips så hade jag en basker.

Mönstret heter Rustling Leaves och är designat av Alana Dakos på Never Not Knitting. Jag köpte det på Ravelry för några dollar förra året och har stickat efter det två gånger hittills. I mönstret finns bladmönstret beskrivet både i text och som diagram. Det passar alltså både dig som föredrar verbalt och visuellt läsande. Första gången stickade jag efter texten (jag hade ännu inte lärt mig att läsa diagram) och andra gången använde jag mig enbart av diagrammet.

Den finala i-snodden är verkligen pricken över i. Precis som alla borde ha minst en basker, borde alla baskrar ha en liten i-snodd längst upp. Jag blir helt till mig av blotta åsynen.

Som du ser passar den gröna färgen på baskern perfekt med mitt röda hår. En klyschig kock hade sagt att de gifter sig. Men klyschiga kockar har jag inte mycket för.

Jag blockade (våtspände ut) baskern på en mattallrik, för att få formen jämnt rund och för att få bladmönstret att poppa lite extra.

Den här baskern är perfekt för mig. Se fler bilder på min Ravelry.

Foto: Anton Lundborg

Old Forge i Sandnes Peer Gynt.

7 oktober, 2015 by Michaela Leave a Comment

Jag har stickat en filt. En riktigt stor en som det ryms två personer under om det är kallt eller om en vill ha det mysigt. Mönstret heter Old Forge och är designat av allas vår Stephen West. Det finns bland annat med i hans Book 3 tillsammans med andra fina saker att sticka. Jag brukar tycka att Stephen West är på tok för galen i sin design för min smak, men i detta fallet resonerade jag annorlunda.

Det var en helt galen idé i en period av noll inspiration. Jag hade motvilligt blivit förtjust i en filt som Susanne på Knit & Purl hade stickat upp. Efter några dagars velande bestämde jag mig för att jag inte kunde vara utan en rund filt. För vem kan det, egentligen?

Såhär ser den ut:

Jag stickade Old Forge i Sandnes Peer Gynt, en garnkvalitet som sålts sedan 1930-talet. Det är ett rustikt ullgarn av lite tjockare kvalitet som fyller fint efter tvätt. Det känns härligt att sticka med också, vilket alltid är viktigt.

Old Forge mäter nästan två meter i diameter (mönstret sa ca 1,5 m men jag stickar löst), vilket gör det svårt att få med hela på bild. Här nedan kan du se vilket vackert fall den har. Där syns också strukturen av räta och aviga maskor som jag nog tycker är det finaste med hela filten.

Sist men inte minst visar jag filten i sin naturliga miljö – vårt vardagsrum. Såhär ser det ut i den del av vår lägenhet jag tycker bäst om. Det är här stora tankar tänks, bra tv-serier blir sedda och härliga stickningar påbörjas och färdigställs. Bakom soffan i “välplanerade” lådor finns det mesta av mitt garn. Det är bara att sträcka bak armen och rota litegranna.

Jag kan varmt rekommendera att du stickar den här filten på hösten eller vintern. Efter ett tag blir arbetet väldigt stort att ha i knät, och fungerar som en filt under hela processen. Inget att sticka när det är varmt ute, helt enkelt.

En höstberättelse.

1 oktober, 2015 by Michaela Leave a Comment

Både igår och idag har jag spenderat flera timmar i skogen. Bara strövat omkring och lyssnat ömsom på fåglar och djur, ömsom på ljudbok. Jag beger mig dit för att hämta energi. Efter en vecka fylld av jobb, bokmässa och övernattningsbesök behövs det lite påfyllning.

Jag tittar på färger och strukturer. Känner med fingrarna där den mjuka mossan möter den kalla stenen. Andas och känner höstens dofter få fäste i håret. Varvar ned. Återskapar någonting.

Jag stannar till där gula löv möter gröna löv och ser dem spela i vinden. Snart är alla löv gula. Strax därefter faller de och blir till prassel. Det går att nysta i saker i skogen. Tankarna reder ut sig själva och landar där de ska, någonstans djupt inne i huvudet.

Ibland hittar jag saker som inte riktigt passar in. Ytor som aldrig var tänkta att ägas av samhället, ytor som på grund av sin placering drar ögonen till sig. Där stannar jag en stund och funderar över vad alla intryck egentligen gör med oss människor. Vi utsätts hela tiden för produktplaceringar, reklamskyltar som blänker och röster som avbryter musiken vi lyssnar på för att berätta något vi inte vill veta någonting om. Ibland skulle jag vilja installera ett filter i huvudet för att slippa höra och se allt det där. Bara stänga av.

Jag plockar med mig några ekollon hem för att ge min ekollonvas en skälig tillvaro. Plötsligt när jag sitter där med blöta knän och kameran i högsta hugg ser jag i ögonvrån ett gäng trattkantareller som bara står där och väntar. Jag plockar de största men lämnar de små så att de får växa till sig lite.

När jag går hem med några ekollon och trattisar på fickan känner jag att skogen gjort sitt för mig, ännu en gång.

Otto från Vantar för alla årstider.

21 september, 2015 by Michaela 1 Comment

När sommaren började bli höst satte jag igång med höstens vantar. Som stickare är det svårt att inte få inspiration att göra ett par nya vantar, även om en har ett par stycken sedan innan.

Svag som jag är för kontraster, färgen röd och grafiska mönster var valet enkelt. Jag lade upp till ett par Otto från boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund.

Jag gjorde inga förändringar i mönstret förutom att sticka dem på 3:or istället för 2,5:or. Mina 2,5:or var nämligen upptagna i ett annat projekt. De blev bara något större än de angivna måtten i mönstret vilket gav det mig lite utrymme att valka dem lite i samband med blockningen.

Jag lärde mig också en ny teknik: lettisk fläta. Lite pilligt var det, men beskrivningen i boken är pedagogisk så till slut fick jag till det riktigt snyggt. Eller hur? Vantarna Otto är stickade i Rauma Finull, ett garn som blir mycket mjukt efter tvätt och som fyller fint vid flerfärgsstickning.

Jag kan verkligen rekommendera Otto från Vantar för alla årstider. Det är enkelt att följa med i rapporten och går fort att lära sig utantill. Dessutom behöver man inte dra den andra tråden bakom arbetet så mycket, i så kallade flotteringar, vilket gör att det är lätt att få det slätt och fint.

´Alla detaljer om vantarna och fler bilder på Otto finns på min Ravelry.

Fotografering för Eca Design.

31 augusti, 2015 by Michaela Leave a Comment

I somras fotograferade jag Emma i flera av hennes stickade alster, för dokumentation och för publicering av mönster på Ravelry. Vi spenderade en förmiddag i Trädgårdsföreningen tillsammans och lekte oss fram till bra bilder. Eftersom det var en av de första riktigt varma sommardagarna med klarblå himmel, höll vi oss mest i skuggan för att få bra ljus och mjuka skuggor.

Här är några smakprov på bilderna vi valde ut efteråt. Klicka dig in på Emmas Ravelrysida om du vill se fler.

På stickorna: Koftan Clara är snart klar

25 augusti, 2015 by Michaela 3 Comments

Det går långsamt framåt med Clara för tillfället. Dels har jag flera projekt på gång, dels är jag i ett skede då jag måste räkna och titta i mönstret ofta för att få till det rätt. Jag har satt ihop ärmarna med kroppen på koftan och börjat sticka uppåt axeln.

I helgen som var hann jag komma lite längre, och har nu minskat färdigt på kroppen. Jag har också börjat maska av för halsringningen, även om det inte syns i bild. Snart är det dags att foga ihop koftan över axlarna och sedan är det bara knappkanter och halsringning kvar.

Det roligaste har jag dock kvar till sist: att välja knappar. Min tanke är att den här koftan ska få extra lyxiga knappar som liksom gör pricken över i på den perfekta höstkoftan.

Happy sunshine grass socks.

21 augusti, 2015 by Michaela Leave a Comment

Den här sommaren var först kall och höstig, och sedan varm. Och innan värmen kom trodde vi nog alla att sommaren skulle bli ihågkommen som en dålig sommar med dåligt väder. Eller andra negativt laddade ord om regniga somrar.

Just för att det var sådär kallt inspirerades jag till att sticka somriga ullsockar att stoppa fötterna i.

De är stickade från tån och upp med hältekniken Short Row Heel. Sockarna går till anklarna för att passa i så kallade basketkängor (läs Converse). Jag har använt mig av rester från tidigare projekt, kanske 10 gram av varje i grön, grön gradient och gul. Visst är de sommarglada och tjusiga?

Vilka projekt har du blivit inspirerad till i sommar?