Workshop i tuschmåleri

I fredags var jag på workshop i tuschmåleri anordnad av Anette Carlsson Moberg på Patternplan. Jag har följt henne på Instagram ett tag och inspirerats så otroligt mycket av hennes tuschteckningar. Så visade det sig att hon håller workshops i tuschmåleri och naturligtvis anmälde jag mig.

Sedan innan hade jag testat litegrann. Jag fick tusch från Liquitex i julklapp men hade inte riktigt lyckats få bukt med den. Försökte blanda den med medium, för att den skulle tjockna lite, men det blev inte som jag ville. Försökte blanda ut med vatten, droppa i vatten, använde den helt utan att blanda med något. Det som ville bli målat kunde inte bli målat.

Men så i fredags fick jag chans att prova en annan sorts tusch, tillverkad av sot och bindningsmedel. Och helt andra penslar än vad jag provat innan. Underbart! Precis så!

tuschmåleri
Verktyg och material under kursen.

Till min stora glädje inledde Anette med att vi inte skulle tänka utan bara måla. Du som läst mitt inlägg Skapande och skörhet kan förstå att jag jublade inombords. Låt tuschen styra och se vad som händer, släpp kontrollen. Svårt är det, svårt som bara den att släppa kontrollen.

Det första handfasta rådet var: använd billiga syntetpenslar och lägg pengarna på bra papper. Älskar när man får höra sånt.

Det andra handfast rådet var: lär dig av dina misstag. Sedan hällde hon upp först kaffe och därefter rödvin som vi kunde prova att använda istället för vatten.

Tusch och rödvin skapar en effekt av färgen torkar i skärvor.

Jag är inte den som är den när någon säger rödvin, och säkerligen hade det inte dröjt länge innan jag själv råkat doppa penseln i fel glas – och se bara resultatet. Ljust rosalila med flagor av svart svart tusch. Kaffet gav en brun nyans (se bild med blommor till höger nedan) men utan att tuschen förändrades märkvärt.

Ett axplock av vad jag hann producera under tre timmar, med olika verktyg och olika färger.

Man behöver testa alla tekniker för att se vad man gillar, sa hon också. Förutom penslar hade hon med sig japanska bambupennor, rollers som primärt används för textiltryck och diverse köksredskap. Jag provade allt i en hejdlös takt, men som du kan se på bilden ovanför fastnade jag verkligen för den svarta tuschen och rödvinet.

Och kontrollen då, hur gick det med den? Den kom och gick under kvällen. Jag kan väl säga att jag verkligen övade på det där med att inte tänka. Lät tuschen jobba, gosade liksom med den och tittade på när den torkade.

Göteborgssockarna till farmor

För snart två år sedan började jag sticka ett par strumpor till min farmor. Hon stickar själv och har gjort så i alla år, men inte på så tunna stickor som jag. Mönstret är mitt eget Göteborgssockarna och garnet är Lang Yarns Jawoll Superwash i en mörk aqua-färg.

Göteborgssockarna i storlek S.

Samma höst skulle jag stå tillsammans med Petra på Magasin Duett i deras monter på Sy- & Hantverksmässan i Göteborg. Så till dess behövde jag uppstickade sockar för att kunna visa upp mina designade mönster. Därför blev bara den ena sockan klar och sedan fick den följa med på ett antal mässor innan den till slut kom tillbaka hem till mig.

Med tiden glömde jag bort det här, men så för några månader sedan hittade jag den ofärdiga sockan och stickade klart den. Så nu kan farmor äntligen få sina strumpor.

göteborgssockarna
“Ledsna” Göteborgssockar på krok.

Nu tar jag nya tag

Det var längesedan jag skrev något här. Livet kom emellan, och med livet menar jag arbete. De senaste två (eller egentligen tre och ett halvt) åren har jag arbetat nästan non stop. Mellan passen i bokhandeln och uppdragen som korrekturläsare och redaktör har det inte funnits så mycket utrymme för skapande, förutom de rekreationsmässiga stickningar jag suttit med framför otaliga serier på Netflix. Lusten att återvända till skrivandet och skapandet har funnits där, men ofta fått tryckas undan för annan återhämtning.

Nu har min arbetssituation förändrats och jag frilansar på heltid, eller snarare på deltid, eftersom jag också vill ha utrymme för skapandet och skrivandet. Kanske kommer inte bara mina stickade alster att synas här, utan också bokrecensioner, tankar om läsning, konstnärligt skapande med mera. Jag bestämmer ju. Och lusten styr.

Min önskan för det här året är att skriva ner fler stickmönster (jag har några sockar på gång), inte bara läsa böcker utan också skriva om dem, utvecklas i mitt målande som jag började med och direkt tog på allvar hösten 2018.

Nytt mönster: Antarktis – en del av Colors by the way

Idag lanseras kollektionen Colors by the way av Magasin Duett. Jag är en av åtta designers som har skapat ett mönster för garnet Eco Wool Cotton. Mitt bidrag är Antarktis – ett matchande set med halsduk och mössa som är inspirerat av kontrasten mellan is och vatten och oändliga färgkombinationer. Halsduken stickas i dubbelstickning och mössan i flerfärgsstickning.

Läs mer om och köp mönstret i min Ravelry Store

Garnet som används heter Eco Wool Cotton från Magasin Duett och kommer i många vackra nyanser. Jesper Orrbeck har gjort den här fantastiska filmen där alla designer visas upp. Se den!

 

Nytt sockmönster: Göteborgssockarna

Idag den 4 juli publicerade jag mitt tredje sockmönster på Ravelry: Göteborgssockarna. Mönstret är inspirerat av Göteborgs kullerstensgator och är uppbyggt av räta och aviga maskor som bildar struktur.

Du kan köpa mönstret i min Ravelrystore för 50 kronor inklusive moms

Garnet som är använt till modellen i mönstret är Jawoll från Lang Yarns, ett sockgarn som har 210 meter på 50 gram. Till storlek L använde jag nästan två hela nystan.

göteborgssockarna

 

 

Kuddfodral med flätor

Den senaste tiden har jag och min sambo rensat hemma och gått igenom våra saker. Ska vi spara den här? Ska den här slängas? Hur ofta använder vi de här sakerna? Vi tänker minimalistiskt, men utan att för den delen göra oss av med alla saker. I den här vevan har jag också gått igenom min korg med ofärdiga stickprojekt. I korgen låg det här – ett kuddfodral med flätor – som jag stickade för flera år sedan men som inte hade några fästa trådar och som saknade hyskor för att stänga fodralet.

Så idag sydde jag fast hyskorna och fäste trådarna och nu är det klart för att ges bort till min mamma som så snällt bad mig sticka det till henne för cirka tre år sedan.

Kuddfodral med flätor

Kuddfodral med flätor stickat i ekologisk ull

Kuddfodralet är stickat i ett ekologiskt ullgarn som heter Viking of Norway Eco Woll, som dessutom var på rea på grund av utgående kvalitet när jag köpte det. Det är ett garn av tjockleken bulky med cirka 14 maskor per tio centimeter. Det luktar får också, något som jag har svårt att motstå.

Såhär är hyskorna fastsatta på insidan:

kuddfodral med flätor

Det är så intressant egentligen hur en kan sticka och sticka och sticka för att bli klar med något. Sedan händer något (skola, jobb, livet) och projektet hamnar i en tygpåse längst ner i en korg. Tiden går och det som kändes så viktigt att få klart glöms bort helt. Oftast stickar jag på två projekt samtidigt och när jag är klar fäster jag trådarna, tvättar och blockar plagget och använder det. Så när jag hittade kuddfodralet förstod jag hur mycket jag har haft att göra de senaste åren. Först skulle jag bara göra praktik, sedan bara skriva uppsats. Därefter skulle jag ta examen och sedan starta mitt företag. När jag väl drog igång företaget fanns ingen tid över till något annat. Nu är företaget igång sedan snart två år och först nu finns tid till att till exempel rensa hemma, sticka färdigt gamla projekt och med ordentlig lust börja om på nya. Det låter såklart som ursäkter alltihop, och så kanske det är. Men i vilket fall känns det skönt att ha sett botten på projektkorgen (även om där fortfarande ligger typ en omonterad filt och en socka där garnet tagit slut så att jag inte kan sticka den andra).

Flätorna ser i alla fall ut såhär i närbild:

kuddfodral med flätor

Jag hade ett mönster planerat till det här kuddfodralet, och anteckningarna finns fortfarande kvar. Så någon gång under året kommer jag att lägga upp ett gratismönster till ett kuddfodral med flätor på Ravelry för hur man stickar det. Det matchar också med Enkelt rätstickat kuddfodral som sedan några år ligger uppe som ett gratismönster i min Ravelry Store.

enkelt rätstickat kuddfodral

Fjärde paret i #12parsockar2017 blir ett nytt mönster

I april stickade jag dessa sockar i utmaningen #12parsockar2017. Sockarna har strukturmönster av räta och aviga maskor och stickas från tån och upp med istickshäl.

gothenburgsocks

I början av juli släpper jag mönstret till dessa sockar – Göteborgssockarna – på Ravelry. Mönstret är inspirerat av Göteborgs alla kullerstensgator där nivåskillnader ibland gör att en snubblar och snavar. I skrivande stund är håller jag på att sticka upp ytterligare en modell och under juni månad kommer jag att fotografera sockarna till mönstret.

Garnet till sockarna heter Lang Yarns Jawoll och kommer från Magasin Duett.

Ny teknik

Ja, hela mönstret är ju nytt men teknikerna jag har använt är i stort sett sådant jag har testat tidigare. Strukturer är ju vad som inspirerar mig mest i mitt skapande. Dock har jag applicerat en ny teknik på resårkanten som jag annars oftast brukar sticka i vriden resår hela vägen. Den här gången har jag gjort resår med rullkant för en mjukare finish.

 


Vill du också sticka #12parsockar2017? Häng med genom att sticka sockar under året och använd hashtaggen när du postar bilder av dem på Instagram.
Följ min blogg med Bloglovin

Spara

Ramona Cardigan – den längsta versionen

Under sommaren 2015 stickade jag en jättelång version av Ramona Cardigan i tretrådig ull från Kasthall i Kinna. Mönstret är designat av Elizabeth Smith och är ursprungligen en lätt figurstickad kofta som går till höften. Ramona stickas uppifrån och ner med raglanökningar för ärmar och sedan följer en avig stadkant  längs sidorna för att ge stadga och ett snyggt intryck.

ramona cardiganTidigare har jag stickat en Ramona Cardigan, först den röda helt enligt mönstret, och sedan en grå något längre och mer utställd version.

ramona cardigan - short version  ramona cardigan - longer version

Till slut gav jag mig på utmaningen att sticka en ännu längre kofta i tjockare garn som jag kunde ha som jacka. Eftersom garnet var tjockare fick jag räkna om en del i mönstret och prova den på allt eftersom jag stickade. Sådant lär en sig ganska fort när en väl testar.

Ramona CardiganPå bilden ovan syns de aviga maskorna i sidan som bildar en stadig söm. Det är en grymt snygg detalj som går att införliva i andra koftor också för att få ett lite mer skräddat intryck.

ramona cardiganKnapparna har min pappa gjort av eneträ. De är stora och råa i kanterna och passar perfekt i knapphålen (eller tvärt om, vad kom först?). Jag tycker jättemycket om dem och ser fram emot att nöta dem lena och blanka med åren.

ramona cardiganDen här otroligt varma koftan kunde jag bara använda ett par dagar den första hösten efter att den blev klar. Sedan blev det för kallt, och den är på tok för varm för att bära under en jacka. Under första maj-helgen nu i år var vädret perfekt för att använda koftan. Då passade vi på att ta en sväng i Skatås och fotografera.

ramona cardiganJust det, den längsta versionen av Ramona fick också fickor till slut. Perfekt för att gömma ekollon, mobilen, snusdosan eller cykelnyckeln. Jag stickade två små rektanglar med ett par varv bruten resår i slutet, blockade dem så att måtten stämde överens med masktätheten på koftan och sydde sedan på dem i höfthöjd.

Se fler bilder och detaljer på min Ravelry!

Spara

Spara