Stickat 2015-arkiv | Sida 2 av 2

Happy sunshine grass socks.

21 augusti, 2015 by Michaela Leave a Comment

Den här sommaren var först kall och höstig, och sedan varm. Och innan värmen kom trodde vi nog alla att sommaren skulle bli ihågkommen som en dålig sommar med dåligt väder. Eller andra negativt laddade ord om regniga somrar.

Just för att det var sådär kallt inspirerades jag till att sticka somriga ullsockar att stoppa fötterna i.

De är stickade från tån och upp med hältekniken Short Row Heel. Sockarna går till anklarna för att passa i så kallade basketkängor (läs Converse). Jag har använt mig av rester från tidigare projekt, kanske 10 gram av varje i grön, grön gradient och gul. Visst är de sommarglada och tjusiga?

Vilka projekt har du blivit inspirerad till i sommar?

En virkad korg att ha saker i.

17 augusti, 2015 by Michaela Leave a Comment

Mitt skrivbord ser alltid ut som ett kreativt kaos. Det ligger små garnnystan, måttband, saxar, kameratillbehör och pennor överallt. Kaoset är trevligt på ett sätt, för att det vittnar om att jag gör saker vid skrivbordet. Men ibland blir jag tokig på hur det ser ut, och då kommer jag på sådana här idéer. Jag virkade en korg där jag kan stoppa sådant som jag behöver ofta, och som alltid ligger och dräller mitt framför mig. I korgen får både garnrester, måttband, saxar och kameratillbehör plats.

Jag utgick från ett mönster på en korg jag hittade här och anpassade måtten efter vad som passade mig. Garnet är ett tretrådigt mattgarn jag lade dubbelt för extra stadga.

Airflow Cardigan med trekvartsärm i lin och ännu en kjol.

29 juli, 2015 by Michaela 1 Comment

Det här var min examenspresent till mig själv. Under uppsatsperiodens sista dagar stod en kasse från Magasin Duett bredvid skrivbordet och påminde om att det snart skulle vara över. Att jag skulle ha klarat hela resan ända till slutet och komma ut som en nybakad examinerad språkkonsult på andra sidan. I kassen låg Magasin Duetts 100 % lin och väntade på att bli en tunn sommarkofta med trekvartsärm.

När jag lämnat in uppsatsen, lagt fram den för examinatorn och festat färdigt med mina klasskamrater satte jag mig och scrollade bland mönster på Ravelry. Jag ville ha ett mönster med trekvartsärm, som var enkelt att sticka och som samtidigt hade en teknik jag inte hade testat innan. Jag sökte på stickfasthet och hittade till slut Airflow av Justyna Lorkowska.

Koftan blev tunn och slirvig som jag hade önskat, och den lilla detaljen med hålen längs kanten blev så himla fin. Den nya tekniken var att sticka axelpartiet med den så kallade contiguosmetoden. Axeln ser nästan ut som en sydd axel, och passformen blir riktigt bra.

Trots att beige aldrig varit min färg, slog jag till på den för att den var så vackert skimrande i solljus. Det är så dumt det där med att en passar i olika färger, som folk säger. En passar i de färger en gillar, och en gillar vilka färger en vill. Numera gillar jag beige också.

Tillsammans med koftan bär jag ännu en kjol från mönstret jag skrev om tidigare. Det är Gathered Skirt for All Ages av Purl Soho. Denna gången använde jag ett tyg köpt på second hand, som varit en otroligt ful gardin där kappa och längder var fastsydda i varandra. Som kjol passade tyget bättre.

Anton Lundborg har fotograferat och redigerat bilderna och de är tagna vid Härlanda Tjärn här i Göteborg. Fler bilder på koftan och detaljer om den finns på min Ravelry!

Spara

Gult är inte fult, en sommartopp i bomull i finaste färgen.

28 juli, 2015 by Michaela 1 Comment

Den här sommaren har varit ganska osomrig hittills. En vecka av tryckande värme fick vi här i Göteborg, men utöver den har det mest regnat och blåst. Desto mer sticktid, tänker ni. Och ja, jag har hunnit med att sticka en del, mest inomhus med sommarprat och ljudböcker i hörlurarna.

Från min djupaste stash av garn grävde jag fram ett gäng nystan i bomull jag köpt på second hand någon gång. Färgen är perfekt gul, varm och mättad. En av de färger jag kallar finaste färgen (tillsammans med grön och orange då). På banderollen stod det att garnet kostat 6.65 på extrapris på ICA när det var nytt, så det har ju några år på nacken. Fint det också, tycker jag.

Såhär ser den ut! Jag gjorde först en provlapp (viktiga saker, glöm inte det) som jag blockade och mätte noga. Jag har lärt mig av misstagen. Trots det fick jag repa upp alltihop en gång eftersom jag missbedömt ökningarna för ärmarna. Jag provade toppen ofta längs vägen. Det är det som är tricket för att få en form som passar ens egen kropp.

Toppen är stickad uppifrån och ned med släppta omslag i två omgångar längs halsen. Raglanökningarna för ärmarna är gjorda med omslag och toppen har minskningar under bysten för att få den rätta formen. Resåren i ärmslut och nederkant är gjord med vridna räta maskor. Det blir så fint, tycker jag!

Ett av nystanen var lite blekt, eller slarvigt färgat, men det utnyttjade jag som en bleknande rand över bysten.

Bilderna är tagna av Anton Lundborg i Palmhuset i Göteborg. Det är himla fint därinne, alltså.

Mer detaljer om garn och sånt finns på min Ravelry!

Från socklapp till färdiga sockar.

26 juni, 2015 by Michaela Leave a Comment

Strax före jul förra året köpte jag en socklapp av Lotta Tant Kofta på Julgarnsförsäljningen, som anordnades av henne och några andra garnförsäljare i Sally Bazars lokaler vid Redbergsplatsen här i Göteborg.

Socklapparna fanns i flera färger, men jag föll förstås för den gröna varianten, som går från ljus, ljus grön till nästan svart. Jag fick instruktioner om hur jag skulle göra och dessa tänkte jag berätta om här och nu.

En socklapp (eng. sock blank) är en maskinstickad lapp som är stickad av 100 gram sockgarn. De stickas upp i ofärgat garn, som du sedan kan färga själv eller köpa färdigfärgad av en eminent garnfärgare – till exempel Tant Kofta. Såhär kan en socklapp se ut. Som en smal halsduk ungefär.

Det första du behöver göra är att repa upp socklappen (och vilken skön känsla det är att få repa upp). Mät ut hälften av socklappens längd med till exempel en stickmarkör. Då vet du hur långt du ska repa innan du klipper garnet, om det är två sockar du ska sticka vill säga. Det går såklart att sticka andra saker av socklappar också, och då kan du hoppa över det här steget.

Repa upp för hand eller på en härvel om du har en sådan. När du har kommit till stickmarkören klipper du garnet och fortsätter på samma sätt med resten av socklappen. Om du inte vill att garnet ska vara krulligt när du stickar med det kan du spreja lite vatten på och låta det torka lätt utsträckt. Jag hoppade över detta steg eftersom jag repade upp med hjälp av min nystmaskin och var ivrig.

Såhär ser nystanen ut om du inte väljer att blöta ner garnet. För vem har tid med sånt när en är sugen på att sätta stickorna i garnet omedelbums?

Sedan är det bara att lägga upp. Jag fick såklart ta tråden ur mitten på nystanet för ena sockan och från utsidan av nystanet på den andra för att få färgen att skifta på samma sätt på bägge sockarna.

Mina sockar är stickade från tån och upp över 64 maskor. Hälkonstruktionen kallas Fleegle Heel och ser nästan ut som en omvänd hälflärpshäl. Till sist avslutade jag med några varv vriden resår. Och såhär ser de ut:

Färgen skiftar från ljust till mörkt på ett vackert sätt. Att de är färgade för hand gör färgövergången extra spännande, tycker jag.

Har du stickat några sockar av en socklapp? Om inte, blev du sugen efter att ha läst detta?

Betula från Avmaskat Magasin.

25 juni, 2015 by Michaela Leave a Comment

Jag trodde inte jag skulle sticka en sådan där stor sjal till. Jag hade redan en, stor och varm i alpacka. Men så fick jag syn på Betula, ett mönster publicerat i Avmaskat Magasins första nummer och ändrade mig. Betula är designad av Linnéa Öhman (på internet känd som Viffla) och har ett lövmönster inspirerat av hängbjörkars löv. Betula Pendula betyder också hängbjörk på latin.

Under midsommarhelgen fick jag med mig sambon ut för dokumentation av sjalen. Bilderna är tagna i skogen bakom huset där min mamma bor, och ljuset var sådär magiskt som det bara kan bli i skogsmiljö.

Jag använde två härvor av Tant Koftas handfärgade Filisilk i färgen faluröd. Löven ringlar sig så vackert i mönstret, och jag får verkligen känslan av björklöv när jag ser på sjalen. Den enda ändringen jag har gjort är att sticka en lite annorlunda picotkant. Jag minns inte hur jag gjorde, men uddarna är lite annorlunda. Dessutom har jag inte blockat ut alla uddar ordentligt, så de syns ändå knappt i bild.

Betula är skir och har fint fall. Silken i garnet gör sitt till. Filisilk är en blandning av merino och silke som jag tycker plockar fram både glans och färg jättevackert. På bilden nedan syns skirheten och också picotkanten lite tydligare.

Sedan ville såklart katten Dante vara med på bild, och det kan väl ingen människa säga nej till?

För fler bilder och mer info om stickor och sånt, kolla in projektet på Ravelry!

Spara

Gladys Socks.

17 juni, 2015 by Michaela Leave a Comment

Tidigt i våras KAL:ade jag och Alicia dessa sockar. En KAL är en förkortning för Knit A Long, som är ett engelskt uttryck för att göra ett projekt samtidigt som någon eller några andra. Många stora mönsterdesigners anordnar KAL:ar när de släpper nya mönster, eller när de vill blåsa liv i gamla mönster. Men för oss var det bara vi två som gemensamt blev sugna på samma mönster och tänkte kör ba.

Gladys heter dessa och är designade av pseudonymen General Hogbuffer. De är inspirerade av mönster på fiskartröjor från Guernsey. Såhär ser de ut:

Jag stickade dem såklart i en av mina favoritfärger (grönt) i sockgarn från Opal. Det gick åt cirka åttio gram, vilket är vad som brukar gå åt till sockor i min storlek som är 40.

General Hogbuffer har designat så himla många fina sockmönster. Hade jag haft mer tid hade jag velat göra allihop, men tills vidare nöjer jag mig med guldkornen. Jag har tidigare stickat dessa och är supernöjd med både mönster och passform.

Vill du se fler bilder, kika in projektet på Ravelry!

Perkins Cove.

25 maj, 2015 by Michaela Leave a Comment

Under uppsatsperioden har jag stickat en tröja i lin. Jag hade aldrig stickat i lin tidigare, och var nog egentligen ganska skeptisk. Med lin associerade jag tanter i fotriktiga skor och linnebyxor, med en solhatt på huvudet. Sedan tänkte jag en vända till och insåg att den associationen var ganska härlig, för vem älskar inte fotriktiga skor och solhatt?

Mönstret är Perkins Cove, designat av Pam Allen. Det är samma Pam Allen som har garnföretaget Quince and Co. Enligt Petra på Magasin Duett skulle 100 lin, lingarnet hon säljer, fungera fint då det har nästan samma antal meter per hundra gram som Quince and Co:s lin.

Såhär blev resultatet:

Ungefär två veckor tog det från provlapp till färdig tröja. Den är sval och har ett otroligt fint fall. Garnet fällde ganska mycket färg i vattenbadet, vilket gjorde det något mindre mättat och glansigt i färgen. Detta var bara positivt för min del. Perkins Cove kommer jag bära ofta och väl. Jag kan verkligen rekommendera mönstret!

Se fler bilder och detaljer på min Ravelrysida!

Sommarmössan.

24 maj, 2015 by Michaela Leave a Comment

Pappa fyllde år förra veckan. Utöver en fin teckning och glada barn, önskade han sig en mössa. Såklart fick han allt utom en teckning, men här är i alla fall mössan:

Mönstret tillhör ett av mina gamla vanliga mönster, en uppifrån och ned stickad sotarmössa efter egna anteckningar. Resultatet är en nätt sommarmössa som med uppvikt kant når strax ovanför öronen (om en inte har mycket lågt sittande öron).

Det finaste med hela mönstret är virveln som syns om en tittar ovanifrån. Ökningarna gör sig så fint när mössan sitter på.

Mössan är stickad i Quattro från Lang Yarns, som är ett garn i 100 % bomull. Garnet köpte jag hos Petra på Magasin Duett.

Doris från Vantar för alla årstider.

13 maj, 2015 by Michaela 2 Comments

Förra veckan blev ett par vantar till, trots att det inte var säsong för vantar och att jag egentligen har fullt upp med min kandidatuppsats. Min bästis fyllde trettio och jag ville ge henne en present. Så då rotade jag fram lite Rauma Finull från garngömmorna och valde ut mönstret Doris i boken Vantar för alla årstider. Boken, skapad av Clara Falk och Kamilla Svanlund, är jättefin och har många mönster jag gillar. Jag valde Doris för det fina knappmönstret, och det passar bästisen fint.

Såhär ser de ut:

Jag inverterade mönstret på tummarna (de skulle enligt mönstret vara turkosa med vita kanter) för att jag tyckte det passade färgerna bättre. Tummarna hade stuckit ut för mycket annars. Mönstret var för övrigt enkelt att memorera. Det gick också fort att sticka dem, enligt principen bara ett varv till.

Till vantarna gick det åt mindre än ett nystan av varje färg. Det är nåt som är så tacksamt med vantar. Du stickar och stickar men gör åt minimalt med garn. Jämför med hur mycket garn det går åt till en kofta så förstår du säkert vad jag menar.

För detaljer och fler bilder, kolla min Ravelry.

Stickat 2015