Gult är inte fult, en sommartopp i bomull i finaste färgen.
Den här sommaren har varit ganska osomrig hittills. En vecka av tryckande värme fick vi här i Göteborg, men utöver den har det mest regnat och blåst. Desto mer sticktid, tänker ni. Och ja, jag har hunnit med att sticka en del, mest inomhus med sommarprat och ljudböcker i hörlurarna.
Från min djupaste stash av garn grävde jag fram ett gäng nystan i bomull jag köpt på second hand någon gång. Färgen är perfekt gul, varm och mättad. En av de färger jag kallar finaste färgen (tillsammans med grön och orange då). På banderollen stod det att garnet kostat 6.65 på extrapris på ICA när det var nytt, så det har ju några år på nacken. Fint det också, tycker jag.
Såhär ser den ut! Jag gjorde först en provlapp (viktiga saker, glöm inte det) som jag blockade och mätte noga. Jag har lärt mig av misstagen. Trots det fick jag repa upp alltihop en gång eftersom jag missbedömt ökningarna för ärmarna. Jag provade toppen ofta längs vägen. Det är det som är tricket för att få en form som passar ens egen kropp.
Toppen är stickad uppifrån och ned med släppta omslag i två omgångar längs halsen. Raglanökningarna för ärmarna är gjorda med omslag och toppen har minskningar under bysten för att få den rätta formen. Resåren i ärmslut och nederkant är gjord med vridna räta maskor. Det blir så fint, tycker jag!
Ett av nystanen var lite blekt, eller slarvigt färgat, men det utnyttjade jag som en bleknande rand över bysten.
Bilderna är tagna av Anton Lundborg i Palmhuset i Göteborg. Det är himla fint därinne, alltså.
Mer detaljer om garn och sånt finns på min Ravelry!
