Jag lär mig sy kläder
Det är få saker som är så tillfredsställande som att göra saker själv. Att tillverka dem. Att skapa en färdig produkt av råmaterial. Eller att återvinna något gammalt. Med stickningen är det så för mig. Jag köper garn, letar upp ett mönster jag vill sticka och sedan stickar jag. Många ser processen som det enda roliga, men de ger också bort allt de stickar till andra.
För mig är det lika delar process och produkt. När jag stickar kan jag längta efter att bära plagget och får då påminna mig om hur härligt det är att sitta och sticka. Samma sak har det börjat bli med att sy för mig. Förra året fick jag ärva min mammas symaskin och började sy gardiner och handdukar och andra enkla saker med raka sömmar. Friskade upp minnet och lagade och sydde in kläder på löpande band. Tiden gick. Så i julas fick jag en bok med mönster till kläder och kände utmaningen komma smygandes. Inte kunde väl jag sy kläder från grunden?
I helgen som var gjorde jag slag i saken och började med det enklaste mönstret i boken. Jag mätte min kropp. Jag ritade på mönsterpapper. Jag bet ihop och klippte ut mönsterbitarna.
Tillfredsställelsen av att se plagget växa fram var ofantlig. Det näst bästa är att tyget är ett påslakan med vackert mönster som jag köpte begagnat, vilket alltså får ett förlängt liv i och med mig. Jag ser fram emot att spendera mycket tid framför symaskinen framöver.
