popspotsshawl

Igår bjöds det på fotokväll på Abecita Konstmuseum, där jag jobbar. Konceptet innebär en kväll med bildvisning och föreläsning, ibland med en fotograf som för tillfället ställer ut hos oss, andra gånger med en fotograf som på annat sätt är aktuell. Det har varit olika teman på fotokvällarna genom åren och de har blivit ett av de populäraste evenemangen på museet.

Denna gång gästades vi av Mats Andersson, en naturfotograf från Jönköping, som trätt in i världen John Bauers skogar med sin kamera. John Bauer levde faktiskt i Jönköpingsområdet och fick sin inspiration från naturen i området. Mats Andersson har fångat John Bauers mystik, färgskalor och till och med porträtterat hans väsen – utan att röra eller flytta minsta kvist. Man kan tro att det bara är ett klick med kameran så finns bilden där, dimmig och drömsk, men så är det inte. Mats Andersson berättade att jobbar med en teknik där han lägger två exponeringar på varandra, en skarp och en oskarp. För vissa bilder har det också krävts flera tusen exponeringar, tyckte jag mig höra.

Mats Andersson visade inte bara bilder ur serien John Bauers Skogar, utan också bilder på björn, dovhjort, mård och grävling. En del av dem har han tagit bara ett stenkast från där han bor. Andra har han tålmodigt väntat i gömslen i björnreservat för att få.

Det mest spännande med att besöka en fotokväll är varken bilderna eller att få ta i hand med fotografen. Det som gör hela kvällen är att man får glimtar in i fotografens sätt att arbeta, att få höra tekniken och arbetet bakom bilderna. Det är både inspirerande och lärorikt.

När det var vernissage för John Bauers Skogar och jag betraktade Mats Anderssons bilder för första gången såg jag bara dassig bilder av skog. Jag förstod inte bilderna för jag såg dem inte. Det krävdes tid och flera besök för att jag skulle kunna ta dem till mig. Och för att jag skulle kunna se de små troll och knytt som gömmer sig i dem.

Ibland är det så. Bilden måste in och bearbetas och komma ut på andra sidan för att man ska förstå den. Det är också det som gör det fotografiska mediet så fantastiskt.

Jag premiärbar min Pop Spots Shawl också. Inte illa alltså.