blockning

Alla borde ha minst en basker. Så känner jag varje gång jag ser en basker, en person klädd i basker eller ett garn som skulle passa som basker. Att alla inte klär i basker är en annan sak. Oftast har de hittat på det själva, det där med att “inte passa” i något. Om du gillar en sak och tycker att du är fin när du har den på dig så passar du i den. Punkt.

I alla fall: jag behövde en ny basker i en ny färg som passar min hårfärg. För där är jag ändå noggrann. Min förra var vinröd och det i kombination med orangerött hår är inget för mig. Så jag besökte Petra på Magasin Duett och lade rabarber på ett nystan Donegal Tweed i den perfekta gröna nyansen – mossgrön.

Sedan satte jag igång, och vips så hade jag en basker.

Mönstret heter Rustling Leaves och är designat av Alana Dakos på Never Not Knitting. Jag köpte det på Ravelry för några dollar förra året och har stickat efter det två gånger hittills. I mönstret finns bladmönstret beskrivet både i text och som diagram. Det passar alltså både dig som föredrar verbalt och visuellt läsande. Första gången stickade jag efter texten (jag hade ännu inte lärt mig att läsa diagram) och andra gången använde jag mig enbart av diagrammet.

Den finala i-snodden är verkligen pricken över i. Precis som alla borde ha minst en basker, borde alla baskrar ha en liten i-snodd längst upp. Jag blir helt till mig av blotta åsynen.

Som du ser passar den gröna färgen på baskern perfekt med mitt röda hår. En klyschig kock hade sagt att de gifter sig. Men klyschiga kockar har jag inte mycket för.

Jag blockade (våtspände ut) baskern på en mattallrik, för att få formen jämnt rund och för att få bladmönstret att poppa lite extra.

Den här baskern är perfekt för mig. Se fler bilder på min Ravelry.

Foto: Anton Lundborg