Ulla Lilla Britta

Redan innan Kristin Virén publicerade mönstret till Ulla Lilla Britta köpte jag garn från Magasin Duett så att jag var förberedd. Det blev Supersoft i en beige nyans jag inte minns namnet på just nu. Normalt stickar jag inte på stickor som är mindre än två och en halv millimeter, men något med Ulla Lilla Britta gjorde att jag blev sugen. Passformen var så fin. Den såg så mjuk och härlig ut. Och det är ju en utmaning att gå utanför sin bekvämlighetszon.

Jag stickar löst, så det tog mig flera provlappar och flera storlekar på stickor innan jag fick en någorlunda stickfasthet. Till slut landade det i att 34 maskor på tio centimeter fick vara tajt nog, på stickor två millimeter. Jag gick ner en storlek i bystmått och satte igång.

De första centimetrarna gick ganska fort. Tröjan stickas uppifrån och ner och en börjar sticka förkortade varv för att få en bra form på halsringningen. Därefter kom raglanökningarna och varje varv kändes som en evighet. I helgen kom jag till slut till det avgörande ögonblicket: att ta av för ärmar och börja på kroppen. Helt plötsligt satt jag faktiskt med en del av en tröja i knät. Inte bara en liten lapp med ett hål i.

På bilden här ovanför syns knappt den fina randen av aviga maskor som kommer i bysthöjd. Men det måste ha varit den här detaljen som fick mig att vilja sticka Ulla Lilla Britta.

Nu har jag en halv meter pilotstickning framför mig och jag njuter av varje varv. Maskorna blir så täta och fina.

Spara